Som det firades i onsdags. Vi har knappt hämtat oss än. Dans runt granen (eller var det en rönn?), tofsar och träskor, fiolgnissel och bälgaspel, prinsar och prinsessor, fulöl och Skogsstjärnan i platsdunk.
Eller inte!
Det är inte riktigt min grej att fira nationaldagen den 6 juni. Riksdagspolitikerna med de två S-märkta hoppjerkorna Thomas Östros och Pär Nuder i spetsen (det var dessa herrar som skrev propositionen) bestämde att dagen skulle vara röd.
I 20 år har jag skrivit samma sak, midsommarafton är den svenska nationaldagen och således borde den vara röd. Inte en hitte-på-dag den 6 juni. Ja, jag vet vilka historiska händelser som dagen anspelar på. För övrigt gäller inte ens 1809 års regeringsform, men hurra i alla fall, vet ja.
Men varför kallar jag de två hitte-på-sossarna Östros och Nuder för hoppjerkor?
Det kan bli så när man dagtingar med sin ideologi (ja, om man nu har någon) och så att säga hoppar över till motståndarsidan.
Thomas Östros har tidigare kraftfullt kritiserat bankernas bonusprogram, men nu blir han vd för Bankföreningen (som tillvaratar bankernas, finansbolagens och bostadsinstitutens intressen). Så numera heter det att ähum, fantasilöner och sanslösa bonusprogram är ägarnas ansvar. Pär Nuder drog in 14 mille i fjol genom att bland annat ge goda råd åt näringslivet med Wallenbergsfären i spetsen. Trots det plockar den girige Nuder ut delar av statsrådspensionen. Några tusenlappar i månaden är kanske inte så mycket att bråka om, men karln har ju mångmiljoninkomster.
När vi ändå pratar om hitte-på konstaterar jag att rättsskandalen med Sveriges mest kända hitte-på-seriemördare, mytomanen Thomas Quick, till sist är på väg att lösas upp i intet. För tio år sedan (20021004) skrev jag så här:
"Men historien är obarmhärtig och när den skrivs kommer sådana som Christer van der Kwast (åklagaren) att stå som exempel för hur lätt det är att förblindas av kejsarens nya kläder".
En undermålig polis, en karriärkåt åklagare, en slapp advokat och en snurrig vittnespsykolog tog rygg på den självutnämnda mordängeln Thomas Quick som fullproppad med legalknark tog på sig vartenda olöst mord som begåtts i Sverige och Norge.
Det första han tog på sig var "mordet" på Charles Zelmanovits från Piteå. Jag bevakade den bisarra rättegången och kunde redan då konstatera att det inte fanns några bevis. Jag har varken då eller nu trott att Quick hade något med Zelmanovits försvinnande att göra. Det gör inte Chefsåklagare Bengt Landahl heller. Han har tagit det mycket ovanliga steget att som åklagare begära resning i fallet (normalt är det den dömde och försvaret som begär resning). Landahl tror inte ens att Zelmanovits utsatts för något brott. En åsikt som jag delar.
Så vad händer nu?
Thomas Quick kommer sannolikt att frikännas och sedan väntar resning gällande dubbelmordet på ett holländskt par i Appojaure. I det fallet existerar för övrigt en annan trolig gärningsman.
Quick har redan fått resning i fem andra mordfall och kvar finns en obehaglig känsla av skandalerna runt 1900-talets största häxprocess inneburit att ett antal riktiga mördare går fria.
Det kan vi tacka Christer van der Kwast och hans medhjälpare för.