Det är den 11 september. Ett datum som för lång tid framöver kommer att förknippas med terrorattacken mot World Trade Center i New York.
Jag ska återkomma till det, men första backa bandet till samma datum 1973.
Det var då som general Augusto Pinochet med stöd av USA genomförde en militärkupp i Chile och mördade den folkvalda presidenten Salvador Allende.
Det finns en klassisk bild när Pinochet och hans blodbesudlade hantlangare poserar med armarna i kors iförda svarta solglasögon. Bistra och nöjda bröstar de upp sig.
Den amerikanska inblandningen i kuppen är väl dokumenterat och kan ses som ett led i den förödande utrikespolitiken för Mellan- och Sydamerika. Övergreppen är så många i ett flertal länder att det är svårt att hitta någon motsvarighet.
Under Pinochets styre förbjöds all opposition. Tiotusentals politiskt och fackligt aktiva förföljdes, torterades, avrättades, mördades eller försvann. En av dem var den vänstersinnade sångpoeten Victor Jara som torterades och sköts ihjäl.
Minst 3 500 människor mördades, andra försvann spårlöst. Betydligt fler fängslades och torterades.
Många chilenare flydde landet och till Sverige kom cirka 7 000. Även från andra diktaturer i Sydamerika flydde människor och en del hamnade i Sverige.
Det var kanske den första rejäla flyktingströmmen till Sverige, men det politiska klimatet var annorlunda jämfört idag.
I början av 90-talet exploderade konflikten på Balkan när det forna Jugoslavien rasade samman och inte minst för Bosnien fick det svåra följder. Ett par miljoner människor tvingades på flykt och av dem kom cirka 60 000 till Sverige, några av dem till Piteå.
Då var motståndet relativt stort och Ny Demokrati skördade framgångar med populistiskt främlingshat samtidigt som Lasermannen mördade på våra gator och hatiska våldsverkare attackerade flyktingförläggningar.
Det som händer nu har likheter. Mördaren, i det här fallet Mangs, sitter tack och lov fängslad, men hatet är utbrett och Sverigedemokraterna rider på en våg av missnöje och främlingsfientlighet.
Dagens flyktingkatastrof är gigantisk, men nu tycks Europa ha vaknat och åtminstone en rännil av flyktingfloden kommer att få en nya tillvaro i bland annat Sverige. Bland medborgarna är det många som känner empati, solidaritet och vill hjälpa. I SD-sfären är klimatet betydligt kärvare och där är väl mottot snarare "släpp inte en jävel över bron".
Det där sista med anledning av SD-politikern Gunilla Schmidts inlägg på Facebook; "Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta".
När Schmidt ombads förklara vad hon menade blev svaret "Du måste vara extremt dum i huvudet".
Klarspråk där och samtidigt läser jag att över 20 procent säger att de kan tänka sig att rösta på SD.
Men, som sagt, terrorattackerna mot USA:s hjärta väckte med rätta sorg, chock och ilska. Tyvärr blev Bushadministrationens svar katastrofala. Afghanistan och Irak krossades, men efterbörden lever vi med nu. Kaos, terror och krig. IS uppdykande på scenen är en direkt följd av det som hänt sedan 2001
Och miljoner människor är på flykt. Det kan vi inte blunda för längre.