Samhällets hårda vibbar är svåra att gå miste om. Klimatet blir varmare här på jorden, samtidigt som det tycks kallna bland oss människor. När jag går längs Rådhustorget ser jag mig omkring. Jag ser stressade nyblivna mammor med barnvagnar, sprudlande shoppingglada ungdomar, pensionärer – jag ser alla sorters människor. Och här kommer vad som tydligen tycks störa många: Jag ser även invandrare.
När jag går på torget reagerar jag inte på vilken hudfärg någon har, varför borde jag? Tanken finns inte. I staden råder samma frid och lugn, samma trygghet och samma Sverige trots att människor från alla sorters kulturer går på gatorna. Men vänta, någonting känns fel. I min ögonvrå skymtar jag en skrynklig upptejpad affisch med texten ”Sverigedemokraterna” och deras symbol. Med ett rasistiskt parti i riksdagen blir det svårt för mig att blunda för att alla absolut inte tänker likadant som jag. Vi har alla rätt att tycka olika, men någonstans vrider det sig i magen på mig.
Kanske är det när utsatta människor som flytt till vårt fridfulla land som kallas ”jämställt” skickas hem i bussar bara för att de sitter och tigger på gatorna. Kanske är det när jag hör folk säga saker som ”invandrarna står för brotten i samhället” eller ”vi har på tok för många negrer i vårt land”. Kanske är det då något gör ont i mitt hjärta, i mångas hjärtan – kanske är det då samhället börjar vända åt alldeles fel riktning.
Är det så svårt, svenskar? Att vara lite mer givmild och mindre trångsynt? Är det så svårt, att acceptera människor trots kultur och hudfärg? Riksdagsvalet börjar närma sig och det är nu eller aldrig det gäller – vi måste bekämpa de nationalistiska tankar som börjat växa i samhället. För att inte om några år promenera längs Rådhustorget utan variation där alla människor är vanliga Svenssons med samma kultur. För att inte om några år se andra delar av världen rasa samman för att vi med mer pengar och förmögenheter är för upptagna med att tänka: ”Ni hör inte hemma här”.
Vilken rätt har vi att tänka så när människor i andra delar av världen svälter och lever i krig utan möjlighet till trygghet? Där människor kämpar mot döden varje dag utan tak över huvudet? Vilken rätt har vi att döma eller vara egoistiska, trångsynta och rasistiska när det handlar om människor – precis som du och jag. Människor som borde värna om varandra. Det är dags att tänka efter och låta mänskligheten träda fram, det är dags att sluta vattna rasismens blomma.
Jenni Kivelä