Mina små fransyskor är fina flickor, inget snack om den saken. Men det går inte alltid att lita på dem. Särskilt inte när det gäller mat. De lever efter min farmors devis, ät så mycket som möjligt, för vem vet när det står mat på bordet mat nästa gång.
Särskilt tonåringen Daisy är ständigt hungrig och hon verkar kunna äta vad som helst och då pratar vi inte bara om mat. I måndags var de ensamma hemma ett par timmar. Givetvis lyckades de få upp skafferidörren, så när sonen kom hem hade de bakat sockerkaka.
Det där sista var inte riktigt sant, men påsen med kosttillskott hade bitits sönder och två deciliter pulver var uppätet. Sonen möttes av två skamsna och hulkande brudar. En koll med jourhavande veterinär som hävdade att mängden järn i kosttillskottet kunde vara förödande.
Iltransport till djursjukhus och där fick de varsin spruta så att de spydde som rävar. Hehe, det är inte utan att jag känner en viss skadeglädje när jag tänker på det. Så går det för tjuvaktiga skator.
Skäggapan är inte mycket bättre. I julas lyckades han i ett obevakat ögonblick klättra upp på en stol och trycka i sig ett helt fat med uppskuren rökt lax. Snacka om att han mådde dåligt.
Nå ja, det viktigaste är att de tagit sig helskinnade genom sitt glupska äventyr och det är klart att jag förlåter dem.
Ikväll spelar Sverige VM-kval borta mot Irland och frågan är om jag orkar förlåta en dålig insats och förlust. Jag vet inte hur många gånger i ordningen vi pratat om ödesmatch och att nu måste Sverige vinna och så ska vi möta ett Irland som vi inte slagit borta sedan 1949.
Jag är alltid hoppfull, det är min läggning, men visst drar det ihop sig i magen när jag tänker på kvällens match. Onda aningar, nja, men med tanke på hur spelet varit de senaste tävlingsmatcherna kan det vara läge att hålla nere förväntningarna. Blir det oavgjort så får man nog nöja sig, även om man inte är nöjd.
Mitt förtroende för den i mina ögon något naive Erik Hamrén är inte på topp, men samtidigt måste jag konstatera att spelarna inte tillhör världseliten. Ja, självklart, Zlatan tillhör de allra största och det vore onekligen bra om han levererade när det verkligen gäller.
Att sätta tre baljor mot Norge i en träningsmatch är kul, men inte mer.
Men det är omgivningen runt Zlatan som oroar mest. Det är ett underbetyg åt svensk fotboll att 37-årige Anders Svensson förmodligen fortfarande är Sveriges bästa innermittfältare.
Underbetyget måste också gälla den stundtals slarviga defensiven. Sveriges styrka var under många år vårt betongsäkra försvar som hölls ihop av duktiga mittbackar. Det är det inte längre. Samtidigt är det idioti att skylla enbart på mittbackarna. Ett lags defensiva styrka präglas av vad alla spelare gör eller inte gör på planen.
Det är kort sagt alldeles för många spelare som underpresterat eller helt enkelt passerat sin peak.
Mitt trista tips är att Sverige missar VM i Brasilien nästa år. Det vore oerhört tråkigt och jag hoppas att jag får fel, men ett missat VM innebär sannolikt att Sverige måste bygga nytt under en ny förbundskapten. Problemet är väl närmast att vi inte har så många blivande stjärnspelare som knackar på dörren.