Jag läste ett blogginlägg i dag. Ett inlägg skrivet av en tjej som just förlorat sin bror till en hemsk, dödlig sjukdom. Sjukdomen som tog hans liv är den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar mellan 15 och 24 år. Det är också den vanligaste bland män mellan 15 och 44 år, och den näst vanligaste för kvinnor i samma åldersgrupp, näst efter tumörer.
För nej, jag pratar inte om cancer. Inte heller om hjärtfel, eller blodproppar. Jag pratar om depression.
Blev du förvånad? För jag är inte det minsta förvånad om du blev det. Varför är jag inte det? Jo, för att denna sjukdom är tabubelagd i dagens samhälle. Och det är så otroligt synd. Vem vet hur många liv man kunnat rädda om det skulle varit en sjukdom som man skulle kunna tala öppet om? Om samhället faktiskt insåg, och kom ihåg, att depression är en sjukdom. För det är den. Den kan drabba vem som helst. Det är inte valbart. Det är en sjukdom. En sjukdom som kan vara dödlig, precis som cancer eller vilken annan dödlig sjukdom som helst.
Depression kan, precis som en tumör, i vissa fall lindras eller bemästras. Man kan med hjälp av olika slags mediciner eller samtal minimera skadan, men ibland går det inte. Många gånger blir man aldrig helt fri från sjukdomen. Lever man med det för länge utan hjälp eller försök till att bota sjukdomen kan det vara för sent. Då finns det bara en utväg, och det är döden.
Om du inte varit deprimerad kan du inte förstå hur det känns. Hur det är. Det kan inte jag heller.
Precis som jag inte kan föreställa mig hur det känns att må så otroligt dåligt att allt gör ont, att det inte är värt det längre, kan jag inte förställa mig hur det känns för en cancersjuk att ens kropp bryter ner sig själv, del för del, och se sig själv tyna bort. För det är ungefär det som kan hända om man är sjuk i depression. Du bryter ned dig själv, del för del, tills det inte finns något kvar. Men det är fortfarande inte ett val. Det är en sjukdom.
Det sjukaste är inte hur många som drabbas, eller hur många unga människor vi förlorar till denna sjukdom varje år. Det sjuka är att det inte talas om det. Att depression har blivit något fult och undangömt, medan cancer står i rampljuset. Det sjuka är att människor inte ens vet om att depression är en sjukdom. Att människor tror att det är ett val.
Det sjuka, det är att unga människor som drabbas inte har en aning om vad det är innan de är mitt i det.
Det sjuka är att de skäms och inte vågar söka hjälp. Det sjuka är att deprimerade människor ses som svaga, men en canceröverlevare är en hjälte. Det är dags nu. Det var dags för länge sen egentligen. Vi måste prata om det här. Om depression och om självmord.
För den här sjukdomen kanske vi kan minska dödligheten hos.
Bara vi öppnar munnen och pratar.