Bli sams med dina gener

Foto: Fotograf saknas!

Krönika2018-09-04 14:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vårdcentral är passé. Hälsocentral är det nya. Man ska komma dit med sin hälsa. Få den granskad och klappad på huvudet. Bra gjort. Fortsätt så här. Sjukdomar hänvisas till vårdkön och där kan sjukdomen få stå tills dess ägaren ger upp andan. Många beräknas dö i vårdkön. Ett livsfarligt ställe. Där ska en inte bli stående. Eller liggande. Eller alls.

De som inte hinner dö i kön, de som lyckas komma förbi spärrvakten innan stängningsdags, kan få världens bästa vård, men de kan också dö av den vård de får. Inte av sin sjukdom, utan av vården. I Dagens Medicin, bland annat, har Spaltens medicinska expert läst att runt hundratusen patienter varje år drabbas av vårdskador. Infektioner, liggsår, sprängfylld urinblåsa (ropa inte hej förrän du har kommit över ett bäcken, visdomsord från Ronny Eriksson ), fel medicinering, fallskador, med mera. Tusentals får bestående men och mer än tusen dör av skadorna. Om inte allt det här inträffade skulle enbart sjukhusens budget förstärkas med flera miljarder, mängder med vårdplatser bli lediga och, får man anta, vårdköerna kortas. Simsalabim.

Så vad göra? I denna ljuva valtid svischar partierna vårdmiljarder genom luften. Favoriten till statsministerämbetet, Ulf Kristersson, satsar dessutom en femhundring i skattesänkning på undersköterskorna. Det är dom naturligtvis värda. Men om de blir sjuka eller arbetslösa vill Uffe ha tillbaka pengarna. I uppfostrande syfte. Det ska löna sig att arbeta. Fler som jobbar i vården vore förstås jättebra. I SD-ledaren Jimmie Åkessons hemlän Skåne fixar flyktingar vårdkrisen. Läkare och sjuksköterskor som flytt helvetet i Syrien får snabbspår in i den skånska sjukvården.

Vad kan en stackars människa göra själv, om man nu inte vill dö i vårdkön eller, om det tillåts, vårdas ihjäl på sjukhus? Spalten har snokat runt och snappat upp några råd, bland annat från favoritprofessor (en av dem) Agnes Wold och kommit fram till att det inte är särskilt mycket att göra. Mer än att sluta oroa sig. Du har den kropp du har. Du har de gener du ärvt eller, som i mitt fall, inte ärvt. Mamma hade supergener. Hon behöll dem för sig själv. Allihop.

Något kan man alltid göra. Rök inte, använd inte droger, drick inte för mycket alkohol, ej heller för mycket vatten för då kan du drunkna inifrån. Håll inte på med andningsövningar, du blir bara yr och kan ramla och slå dig. Motionera lagom. Ät sånt du gillar. Vi som äter för litet grönsaker kan glädjas åt att det inte finns några säkra bevis för att gurkkosten förlänger livet.

Får du hypokondriska tankar går du ut i trädgården och gräver eller gör någonting annat terapeutiskt. Ta en promenad till exempel. Då frigör du en massa kreativt tänkande, löser problem och känner dig smått upprymd, ty lyckan bor under fötterna. Där finns punkter som, när de aktiveras, frigör en massa bra saker som ligger för fäfot i hjärnan. Det finns forskning på det. En lottovinst gör dig också lycklig, men chanserna är större med fötterna för dom har du ju alltid med dig.

Till sist, läs aldrig någonsin en hälsotidning och känner du dig verkligen sjuk, gå till doktorn.

Krönika

Läs mer om