Plundringståg väntar i coronans spår

Människan omges av en osynlig bubbla. För tillfället fördubblad.

Foto:

Krönika2020-09-09 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Köttfärsbiffar skulle det bli. Allt löpte utan störningar. Ända fram till löken. Där tog det stopp. Ingen lök! Köttfärsbiffar utan lök går bara inte. Efter en inre diskussion, där mitt djärva jag vann över mitt förståndiga, togs det drastiska beslutet att strunta i den under låtsad frivillighet påtvingade isoleringen. Tre djupa andetag och så ut i den hemska verkligheten för att själv handla. För första gången på ett halvår!

Kände mig som en kombo mellan rebell och obducent när jag försedd med plasthandskar klev in i butiken, vars dörrar till min förvåning utan tvekan öppnade sig. Ingen 70-plusspärr som krävde att vithåriga med lätt hälta på höger fot (senhinneinflammation) skulle identifiera sig. “Jaha, hur var det här då? Leg tack. Nä, nä. Åk hem”.

Insläppt gick jag loss. Likt ett barn i en godisfabrik drog jag från hylla till hylla. Frukt, godis, allehanda korvar, skinkor, gravad lax, räkor och oxfilé (den oxen hade inte haft något lätt liv ska sägas). Av detta jag lärde att den dag det blir officiellt tillåtet för 70-plussare att vistas ute i samhället utbryter kaos. Rena plundringståget. Behovet att köpa och konsumera är nedtryckt i skorna. Butikerna länsas på allt, precis som när sommarnorrmännen är i farten, konjunkturens hjul kommer att snurra så snabbt att producenter, leverantörer och säljare blir utbrända. Hamnar på IVA där det nu är ledigt värre, inflationen stiger och Ingves får höja räntan. Halleluja, 

Äventyret fortskred alldeles utmärkt ända fram till varupackandet. Där blev jag instängd i ett hörn av en dam som aldrig hört eller sett ordern “Håll avstånd!”. Såg i andanom hur virus surrade runt mitt huvud som en myggsvärm. Hon saknade även den medfödda, genetiska känslan för avstånd. Det är nämligen så, läser jag i Forskning&Framsteg, att människan lever i en osynlig bubba som omges av ett sorts osynligt elstängsel. En meter sträcker den sig åt alla håll. När någon kommer innanför stängslet, skickas signaler till hjärnan och du vill klippa till, åtminstone knuffas eller köra varuvagnen i baken på intränglingen. En helt normal reaktion som har med medfödd självbevarelsdrift att göra.

Metersbubblan har i coronatider utökats till två meter. För säkerhets skull. Om vi alltid höll oss till den större bubblan skulle sannolikt alla smittsamma sjukdomar självdö och samhället tjäna miljarder. 

Löken jag riskerat livet för, kostade 895 kronor. Löken, ja. Den glömde jag.

Nästan.