Alla pratar om kylan och det är inte bara kallt, utan superkallt, extremkallt och alldeles för-jävla-skit-kallt. Folk fryser läpparna blå och tårarna stelnar till små istappar som klirrar sprött när de lossnar och kraschar mot marken.
Själv säger jag ingenting när jag oförtrutet promenerar vägen fram till och från jobbet. Det finns ingenting att säga, det är nog att andas och astmahosta. Trots kylan är det skönt att gå och i ögonvrån ser jag de stelfrusna curlingbarnen som bleka och frusna står och stampar i sina gympaskor i väntan på bussen. Gå, barn, gå, så får ni både motion och färg på kinderna, tänker jag faderligt.
Fransyskan fryser som en hund och tittar uppgivet med sina stora uttrycksfulla ögon. Mon ami, bär mig, låter det som när hon gnyr och haltar fram på frystassarna. Varför tog du mig hit till den här kalla avkroken av världen?
Jag har inget bra svar. Jag hatar det här lika mycket. Strandsatt i arktisk kyla. Bara isbjörnarna som saknas. Och en släng av avund övermannar mig när jag tänker på arbetskompisen som lever hippieliv i en månad på Goas stränder.
Nej, Polly gillar inte kylan, men dvärgen, som av naturen är mer påpälsad, har inte samma problem. Han letar som alltid obekymrat efter nya ställen, där han kan befläcka snön gul.
Med kylan kommer mer bekymmer. Batteriet laddar ur, bilen blir stående och primitiva svarta moln hopar sig runt min iskylda hjärna. Ett sjysst basebollträ och en dunk bensin, någon?
Inte ens hemma är det riktigt varmt, trots att elmätaren snurrar som en påtänd pundare med kofot i ett obevakat parkeringsgarage.
Och högersossen Niklas Nordström talar ut, sedan det står klart att han får fortsätta vara socialdemokrat på pappret.
"Det har varit mycket snömos", säger han och därmed ska vi förstå att hans lobbyverksamhet för Svenskt Näringsliv, som skett i lönndom, var en alldeles oskyldig promenad i parken. Well, det där är sossarnas problem, men Niklas kan nog skatta sig lycklig att hans intrigerande inte bar vänsterprägel.
Jag ser det mest som att för vissa är åsikter som vilken vara som helst. Bara du betalar tillräckligt bra är jag redo att tycka som du vill. Pantad och såld!
Alla skyller ifrån sig. Ingen vill stå för något. Jag hade en chef en gång som alltid skyllde sina misstag på olyckliga omständigheter, hunden, Darth Vader eller, som allra sämst, på sina medarbetare. Det var ingen bra egenskap och stämningen på jobbet blev helt klart lidande.
"Det va´ int´ jag" som Patrik Larsson brukar säga.
Som med gubben i Jävre som jagade båtmotortjuven och sköt honom i ryggen. Först var han lite småstolt över sitt lagen-i-egna-händer-beteende, men när han insåg att, aj aj, så får man inte göra blev det annat tonläge. In på scenen kom kändisadvokaten Leif Zilbersky, du vet han som numera mest förlorar sina mål, och lanserade "den okände andra skytten".
"Det var någon annan som sköt" hävdade han i hovrätten och medan vi väntar på domen fantiserar jag om denna "någon". Mister Walker, mister Vader, mister Larsson, mister Nordström, mister Nobody?
Kan det ha varit Zlatan som sköt?