Mordattacken mot satirtidskriften Charlie Hebdo i vintras kom som en chock. Samtidigt förstod vi att det inte var sista gången. Vi visste bara inte när, var eller hur.
Nu vet vi.
Vi räknar de döda och uppskruvade röster talar om vedergällning, hämnd. De som redan förlorat omdömet pratar om religionskrig och att problemet är muslimerna som grupp.
De omdömeslösa har fel. Det finns ingen samsyn eller ens stöd för IS terror i muslimska länder. De fördömer mördandet i Paris samtidigt som de dagligen ska handskas med terrordåd i sina egna länder. Bara några timmar innan terrordåden i Paris drabbades Libanon. Nästan 50 människor dog i ett bombdåd, de flesta, om inte alla var muslimer.
Nej, det är inte muslimerna som är våra fiender. Inte heller islam som religion. Fienden är IS som mördar alla (främst andra muslimer) som är motståndare till den storvulna våldsideologi som präglar organisationen.
IS må vifta med Koranen, men i grunden är det politik som styr med målet att upprätta ett kalifat över de landsgränser som de västeuropeiska kolonialmakterna en gång streckade upp med linjal.
Självfallet är det IS och terroristerna som utför våldshandlingarna som bär ansvaret för mördandet, men västvärlden och inte minst USA bär ett tungt ansvar för dagens instabila situation i regionen.
Angreppet mot det talibanstyrda Afghanistan skulle knäcka al Qaida. Det gick så där.
På falska grunder fick sedan USA med sig en handfull länder med Storbritannien i spetsen i nästa angrepp mot Irak. Det torde vara få som sörjer Saddam Husseins fall, men följderna blev fruktansvärda. I synnerhet för Irak som slitits sönder av sekteristiskt våld och där IS vuxit sig starka.
George W Bush har så vitt känt aldrig haft förstånd att erkänna missgreppen, men Storbritanniens förre premiärminister, Tony Blair, har talat ut i CNN. Ja, han förnekar fortfarande att han kände till att "bevisen" mot Irak var påhittade, men han sa så här i intervjun.
"Jag kan säga att jag ber om ursäkt för det faktum att den underrättelseinformation som vi fick var fel."
Han medger också att invasionen spelat en roll i Islamiska statens uppkomst. Inget särskilt kontroversiellt medgivande kanske. De flesta någorlunda insatta är på det klara med den kopplingen.
Grannlandet Syrien är slaget i spillror och president Bashar al-Assad sitter kvar i orubbat bo med stöd av bland annat Ryssland.
Det talas med rätta mycket om IS framfart i regionen, men det är kanske inte lika omvittnat att Assad far fram som en mordängel i sitt eget land.
Så när nu Frankrikes president Hollande talar om vedergällning, hämnd så finns det nog anledning att hålla huvudet kallt. Det är ingen tvekan om att IS måste bekämpas, men det kommer att kosta och om inte Assad samtidigt störtas så är det frågan om det är värt besväret. Och att bara vedergälla och bomba bygger inga broar in i framtiden.
Under tiden kommer det att ske fler blodisande terrordåd. Inte minst kommer muslimer att drabbas, men vi i väst kan inte heller vifta med någon vit flagga och hävda att vi inte har med saken att göra.