Det händer något med tiden på sommaren. Lite som att trycka FF på en VHS-spelare, hålla i sig och åka med. Vips sitter vi här i andra halvan av augusti, dricker jobbkaffe och antecknar i kalendrar. Vad blev det egentligen av de där sommardagarna som kändes så oändliga när juni kom och knackade på?
Men du… Har du njutit tillräckligt av sommaren? Åkte du till Stenskär som du hade tänkt? Hur många gånger? Bjöd du hem vännerna som du lovade när ni sprang ihop på stan i början av juni? Hur ser trädgården ut? Storforsen – har du hunnit vara där? Den där fjällvandringen som du har trånat efter? Blev det någon tur till Medelhavet för att få lite riktig värme?
Min vansinnigt kloka vän A lärde mig för några år sedan om konsten att skilja på görande och varande och att kunna njuta av det senare utan krav på prestation. Sedan dess har jag övat på att bara vara och att trivas med det. Det kanske låter banalt men jag vågar påstå att det är svårare nu än någonsin tidigare, när sociala medier agerar skyltfönster för guldstunderna i våra liv. Stressen över vad alla andra gör kombineras med stressen av att fylla det egna livet med content i form av gyllene ögonblick att spara i den så kallade minnesbanken.
Jag förstår tanken med en imaginär bank där minnen kan sparas och visst är det lätt att under sommarens ljuvaste ögonblick utbrista att ”Åh, det här minnet ska jag plocka fram i slutet av november!”, som om minnen, känslor och upplevelser vore materiella och skulle kunna upplevas igen om vi bara går till minnesbanken för ett uttag. Haken med känslor och upplevelser är att de är lite som mat. De ska avnjutas i nuet, med total närvaro. Lika lite som du, i november, vill plocka fram exakt den biff tagliata som du åt på en solvarm altan i mitten av juli, kan du plocka fram samma känsla ur minnesbanken som du fick när du åt den. Vi måste helt enkelt njuta av varje ögonblick precis när det äger rum.
Att göra sådant som vi mår bra av frigör det ljuva dopaminet, vilket i sin tur hjälper oss att fortsätta må bra. Det är alltså en dopaminförmögenhet vi bygger snarare än en minnesbank. Vad som frigör just ditt dopamin vet bara du och det är det du behöver göra mer av. Givetvis med reservation för att denna aktivitet sker inom lagens ramar.
Huruvida du åkte till Medelhavet eller lufsade på en tallhed spelar alltså mindre roll. Det viktiga är vad du kände under alla de ögonblick som var din sommar. Glömde du att njuta? No worries, då börjar du nu. Luta dig tillbaka, ta en kaffe till och fundera på vad du faktiskt vill. Du kanske faktiskt bara vill vara – i standardhastighet.