Är du ung och utan jobb? Du kan trösta dig med att du inte är ensam. I Sverige ligger arbetslösheten på cirka åtta procent, men i gruppen 15-24 år är siffran mångdubbelt högre.
Men lugn, bara lugn, det är många som vill ge dig en plats på arbetsmarknaden. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson tar vid där föregångaren Wanja Lundby-Wedin slutade, nämligen genom att försäkra att målet är full sysselsättning.
LO har presenterat en rad vällovliga punkter för att nå det målet, men frågan är om den ambitionen ska tas på allvar. Jag kommer till det.
På andra kanten lovar Moderaterna också, om än med en något annan inriktning, att målet är full sysselsättning. Vad menas då med full sysselsättning?
I Moderaternas program står det så här:
"Full sysselsättning är inte när alla sex miljoner i arbetsstyrkan har jobb. Full sysselsättning är när efterfrågan på arbetskraft matchar utbudet av arbetskraft på sådant sätt att priset på arbetskraft (lönenivån) varken pressar upp eller ner den allmänna inflationstakten. Då råder det jämvikt på arbetsmarknaden och då råder det full sysselsättning."
En försiktig tolkning ger vid handen att i moderaternas värld kan om så krävs 20 procents arbetslöshet vara lika med "full sysselsättning".
Varför kan då LO:s vällovliga strävan ifrågasättas? Det beror i första hand på hur stark kopplingen till Socialdemokraterna är. Redan i mitten av 90-talet övergav Socialdemokraterna tanken på full sysselsättning. Detta alldeles oavsett vad partiets företrädare säger i Första maj-tal.
Under Göran Perssons tid vid makten var låg inflation överordnat målet om full sysselsättning. NAIRU (Non-Accelarating Inflation Rate-of-Unemployment) även kallat jämviktsarbetslöshet används av så väl Sverige som övriga EU.
För att inte sabotera inflationsmålen så måste jämviktsarbetslösheten i Sverige vara cirka 6,5 procent (Konjunkturinstitutet december 2011). Den här siffran kan variera något beroende på vem du frågar, men i politikermunnar är full sysselsättning inte riktigt vad det låter som. Vore man lagd åt det elaka hållet skulle man kunna hävda att politiker bluffar och ljuger.
Grejen är nämligen enligt rådande ekonomiska teorier att om "alla" har jobb så blir det konkurrens om arbetskraften och därmed ökar lönerna och inflationen tar fart.
Så varför plågas då arbetslösa med fas 3 och annan hitte-på-sysselsättning, som nästan aldrig leder till ett riktigt jobb? Varför betalas det för jobbcoacher som inte kan visa upp bättre resultat än vad Arbetsförmedlingen själv klarar av?
Det bör givetvis regeringen svara på.
En annan fråga, som även LO bör ta på allvar och hitta svar på, är den otrygghet som breder ut sig på arbetsmarknaden. Förr hette det daglönare, numera tvingas tusentals människor att hanka sig fram som timanställda, ofta i den offentliga sektorn. Och varför ska så många, särskilt kvinnor, tvingas nöja sig med deltidsjobb?
Och vad är synen på den framväxande bemanningsindustrin? Företag som hyr ut arbetskraft till lägre lön och med sämre trygghet.
Problem som LO skyndsamt borde ta tag i. Det där med "full sysselsättning" är mest en sifferlek.