Försommaren är som ett enda stort kosläpp. Och nu när gräset är lite grönare verkar det som att alla är på jakt efter nytt. Även om det kanske inte alltid är grönare på andra sidan (hehe). Inte minst är hungriga singlar på jakt efter nytt bete. Har ni sett att det finns speciella Facebookgrupper för denna typ av jakt? Observera att dessa inte är samma sak som "Facebook dejting".
Jag har nyligen upptäckt Facebook igen. Även om det är lite som ett retligt storasyskon som påminner en om fula frisyrer och lagbilder från 2009. Blir mer och mer aktiv. Skyller såklart en del av mitt scrollande på upptäckten av ovan nämnda singelgrupper. För att klargöra en sak så är jag inte singel, inte sökande och heller inte medlem i någon av grupperna. Men jag har lurat in min algoritm i detta hörn av internet och nu är jag fast här. Jag kan bara inte hålla mig ifrån denna roulette som pågår inför öppen beskådning. Kärlek går ju inte att köpa, men den kan tydligen postas på sociala medier.
Det är intressant tycker jag, hur en hel föräldrageneration verkat missa det här med allmänt hyfs på sociala medier. De lägger verkligen ut vad som helst... Men! Kul för mig är det. Gruppen jag inspekterat har över 100 000 medlemmar, från Korpilombolo till Spanska solkusten. Ålderspannet är lika brett.
I grupper på Facebook kan alltså en vuxen person posta ett inlägg likt följande "Anki, 67, gillar att resa, dricka vin och köra husbil. Befinner mig i Krokträsk-området" och en selfie. Ett par timmar senare kan Berit ha 600 likes och 100 kommentarer från diverse män, kvinnor och ickebinära som berömmer Berits ansikte, hobbys och undrar när de ska ses. "Hör av dig om du har vägarna förbi Sundsvall" skriver Åke 59, som enligt profilbildsfiltret är allierad med Palestina. Bra kille, i dagens mått mätta. Sen fortsätter konversationen. Hela grejen är som ett enda stort live Tinder, öppen för allmän beskådning, utan krusiduller.
Det söks vitt och brett och inte sällan är det par som uppdaterar efter att de haft dejter med andra gruppmedlemmar. Det finns något fint i det. Att inte dölja sin jakt. Att kunna stå för att man drar gränsen vid en kram och att våga tala om att man är redo för världen efter att ha sörjt sin avlidne respektive i några år. Modigt framförallt.
Kanske är vi bara digitala kor på jakt efter det perfekta betet, med wifi och vinintresse.