Det var en mångkulturell fest i Piteå förra fredagen. Människor från många delar av världen var där. Plötsligt började några av gästerna att sjunga "Leve Palestina och krossa sionismen".
Något som störde en del av de närvarande och det är svårt att ha invändningar mot det. Fel forum för kampsånger helt enkelt.
I PT blev rubriken "Mångkulturell fest med antisemitiska inslag". Inte riktigt klockrent. Det handlar väl snarast om antisionism.
Samma sak? Nej, inte riktigt, om än antisionism kan vara smittad av antisemitism.
Vi kommer till den här begreppsförvirringen, men först en titt på texten till ovannämnda kampsång. Inte med ett ord nämns judar i allmänhet som något negativt. Däremot är det uppenbart att det finns ett hat mot Israel och dess numera ökända och illegala ockupationspolitik av palestinska områden.
De grövsta raderna i sången lyder:
"Och vi har kastat stenar på soldater och poliser. Och vi har skjutit raketer mot våra fiender. Och hela världen känner vår kamp".
Vad är då sionism?
Det är i första hand en politisk rörelse som växte fram under slutet av 1800-talet.1897 fastslog WZO (The world zionist organization) att målet för sionismen var att skapa en judisk stat i det dåvarande Palestina.
Inte så svårt att förstå med tanke på den utbredda antisemitismen som florerade i Europa under den här tiden. Och det skulle som bekant bli värre med förintelsen. Den europeiska skulden var stor och 1947 föreslog FN en delning av det som då kallades Palestinamandatet. Få i väst protesterade när staten Israel utropades 1948 och i det krig som följde segrade de judiska styrkorna.
Att över 700 000 palestinier flydde och fördrevs talades det länge tyst om. Ett än större problem är idag att Gaza närmast är ett stort utomhusfängelse och att Israel systematiskt bygger nya illegala bosättningar på ockuperad mark på Västbanken.
Antisionism har ingen entydig betydelse, men i grunden är hållningen negativ till skapandet av en judisk nationalstat. Det finns antisionister som vill att staten Israel ska upphöra. Andra anser att Israel måste återlämna ockuperad mark och hålla sig inom FN:s gränsdragningar från 1947.
Det kan tilläggas att det även finns judiska grupper/individer som motsätter sig och/eller kritiserar sionismen.
Själv är jag av den uppfattningen att Israel som stat är en realitet. Däremot är jag starkt kritisk till markstölderna och den kontraproduktiva bosättarpolitiken. Till detta kan läggas ett rättssystem som gränsar till apartheid. Ett rättssystem för laglösa bosättare och ett annat för fredlösa palestinier.
Men hur var det nu med antisemitism. Det handlar om hat mot judar där förföljelse, fördomar och diskriminering får fritt spelrum. Vi känner alla till nidbilderna av giriga blodsugande judar med kroknäsor. Vi vet också att antisemitism har en lång och lögnaktig historia som sträcker sig fram till nutid.
Det finns heller ingen anledning att hymla om att antisionismen över tid delvis har befläckats av antisemitism, men i grunden finns det en definitionsskillnad.
Dessutom är det hög tid att Israel slänger sionismen på historiens soptipp och bygger en sekulär och demokratisk stat för alla. Rättvisa åt palestinierna.