Trästock i Skellefteå i helgen och kanske rullar jag ner i morgon för att se Love Antell, men jag känner mig så slö och uttråkad att det nog inte blir av. Bättre att stirra håglöst framför sig och förbanna väder och vind.
Nej, jag skojar, humöret är på topp igen så här efter magsjukan.
Det har onekligen varit blöta så det räcker, men det märks inte på redaktionen. Här står sommartorkan i full blom och det vrids och vänds på varje liten rötmånadshistoria. Nej, jag vet rötmånaden infaller först nästa vecka.
Här om dagen fick vi ett tips som kändes väldigt lovande. Altersbruk har tagits bort från Lantmäteriets kartor. Det är Ytterbyn som gäller. Detaljerna var aningen oklara, men vi såg framför oss ilskna bybor som inte bara knöt nävarna, utan också rullade ut giljotinen från det gamla uthuset.
Först tog de skolan och nu byanamnet. Revolution, systrar och bröder, revolution.
Så jag ringde lantmäteriets avdelning för ortsnamn och presenterade mitt ärende inför en konfunderad handläggare som bad att få undersöka saken.
Ett par timmar återkom en utredare vid namn Lennart Dehlin. Ja då, han var väl bekant med frågan och berättade att han tidigare i år kontaktats av en äldre herre.
Utredare Dehlin avfärdade dock alla planer på att utradera Altersbruk eller för den delen Ytterbyn. Vi tittade på kartor, jag ställde frågor och vi gjorde en mindre historisk tidsresa utan att komma närmare målet.
Det fanns ingen story värd mödan och jag konstaterade missmodigt att det nog bara var att glömma och gå vidare.
Men den trevlige utredaren tyckte att vi kan väl fejka.
"Skriv att jag sagt att Altersbruk ska läggas ner. Jag ska på semester nu så det blir ingen dementi förrän om en månad" föreslog han muntert.
Frestande? Nja, det skulle väl vara för att ställa till ett herrans rabalder i Altersbruk då. Men så blir det inte. Endast på detta sätt meddelas därför att Altersbruk lever vidare, även på Lantmäteriets kartor.
Det här med myndigheter och semestertider kan annars vara en svårjobbad kombination att knäcka för en journalist som behöver faktauppgifter och ett par citat när det ska snickras artiklar.
Växeln når du alltid, men sedan börjar det kopplas än hit, än dit. De duktiga byråkraterna har knappat in att de är på semester, sjuka eller av andra orsaker inte närvarande vid sitt skrivbord. Men de andra! Slarvpellarna som ingen vet om de är i tjänst eller inte.
Jag brukar begära ut mobilnumret, men det märkliga är att vissa myndigheter har som policy att inte lämna ut mobilnummer.
I mobiltelefonens barndom var det där legio. På den tiden då mobilen fortfarande ägde ett mystikens sken, men nu, my god, det är ändå 2015. Det brukar lösa sig med lite lock och pock och åberopande av offentlighetsprinciper och terroristlagstiftning. Ja, inte det sistnämnda kanske.
Men det är mycket tålamodskrävande för en journalist att sitta med en nästan färdig artikel och sakna ett par nödvändiga svar på frågor. Det är i det läget man kan frestas att ta till Sixten Degerlund.
För är det någon som har svar på allt, så är det Sixten.