All heder åt principfasta vegetarianer. Att av princip avstå från kött är beundransvärt. Det är människor som dessa, med klara ideal och med tydliga mål och tillvägagångssätt som är en av samhällets största motorer. Idealisterna. Sen finns det andra motorer.
En av dessa är skeptikerna. Dessa vrider och vänder på ställningstaganden, hittar luckorna och felaktigheterna och bidrar genom detta också till att stärka vissas övertygelse och att tvinga andra till eftertanke, och kanske förändring. Jag har stött på dem bägge. Detta eftersom jag varken är renodlad skeptiker eller idealist, i alla fall inom det område jag valt att behandla i denna krönika: mat.
Den ena sidan skulle nog kalla mig ryggradslös, och den andra skulle kalla mig naiv. Vad jag själv kallar mig är flexitarian. I mitt fall innebär det att jag endast äter vilt kött, fisk och skaldjur, om valet är möjligt i en given situation. Hemma och på restauranger med brett sortiment är det ju möjligt att välja, men blir jag bjuden på mat eller håller på att svälta ihjäl så äter jag annat kött också. Jag kan försvara och förklara dessa beslut i evighet, det handlar om etik, miljö och hälsa, bekvämlighet och artighet, men dessa argument finns online och jag har knappt 1000 tecken kvar att förklara min ståndpunkt på.
Nyfikenhet är bra, och likaså är skepsis och idealism nyttigt både för själen och samhället, men vad vi behöver mindre av är den omedelbara fientlighet som uppstår när vi upptäcker att våra åsikter går isär. De flesta kan nog känna igen situationer när en märker att en själv och den andra inte har samma utgångspunkt, och då febrilt söker efter en fråga att enas kring för att komma ur den spända stämningen.
Vi måste lära oss att prata kring sådant vi inte är överens om utan att känna oss hotade, utelämnade och redo att gå till attack. Varken idealister, skeptiker eller vi däremellan gynnas av detta sätt att kommunicera, då vi ofta förmodligen strävar efter mål inte så långt ifrån varandra. Principiella vegetarianer kanske är emot dödandet och skeptikerna kanske ifrågasätter mitt vals egentliga betydelse.
Det hela grundas ändå i en tanke om att skapa en så bra och rättvis värld som möjligt och att få lufta sina tankar. Därför bör vi lyssna innan vi dömer, söka förståelse innan vi avfärdar, och istället för att fokusera på människors brister och avvikelser från våra egna principer, rikta blicken mot vår gemensamma horisont. Herbivor som karnivor.