Nu kan inte jag min historia så bra som jag velat, och jag reserverar mig mot eventuella tolkningar, men visst är världen så överjävlig som den kan vara just nu?
Det är krig, svält, hat, sexism, naturkatastrofer, miljöhot, arbetslöshet, i vården finns varken pengar eller personal, strålningen från mobiltelefoner är förmodligen jätteskadlig, polar-isarna smälter, djurförsök pågår, slavarbete i exportländer, politiskt kaos, gam-nackar och till råga på allt så är bacon cancerframkallande.
En kan ju tycka att det har funnits värre tider i mänsklighetens minne, som till exempel förintelsen för att nämna ett känt exempel på grymhet, men vad jag menar gör dagens situation värre är att vi redan upplevt det där och fortfarande inte lärt oss. Rasistiska och nazistiska rörelser finns kvar, och de får allt större utrymme, trots att vi vet vad som kan hända om de får växa obehindrat. Att några av oss vill upprepa det som vi en gång enats om var vidrigt får det att krypa längs ryggraden.
Om någon orkat läsa igenom all denna nedstämdhet så är det faktiskt här min poäng kommer: låt oss vara motpoler. Detta sa en väldigt intelligent person i min närhet och jag kände direkt att hon hade rätt. Det hela handlar ju om att hur vidrig världen än är, ska det finnas värme och kärlek hos mig, hos dig. Det är hos oss de rädda ska hitta trygghet, de skadade hitta hjälp, de nedslagna hopp.
Vi ser gärna ondska och elände som ett ”de”, som i aktivisters slagord ”de ska inte vinna!” syftandes på kapitalismen, rasismen, ja vad som helst. Vi tänker på det onda som något som existerar hos andra, i andra.
Genom att inte identifiera sig med detta är det också lätt att fortsätta vara inaktiv i kampen mot ondska. Jag menar inte att vi ska tänka på oss själva som onda, utan bara att vi för att kunna besegra dessa krafter måste våga se inåt också. Vad kan jag ändra på? Min åsikt är att vi alla kan ändra på något, lite i taget. Vi måste i alla fall försöka att bli varmare, ärligare, mer accepterande än vad vi är. För finns det värme och kärlek hos dig och mig kommer det snart finnas det hos någon till, och någon till efter det, och då kan eländet aldrig vinna.