För att skapa sommarväglag under vintern, har Vägverket som bekant valt det för dem billigaste alternativet - salt i olika former.
Att den saltsörja som blir följden, istället orsakar stora kostnader för oss bilister, då den bland annat leder till rostangrepp på våra fordon, det bryr man sig inte om.
Och för att inte tala om miljöeffekterna, som på sikt kommer att beröra allt fler människor, då sjöar, grundvattentäkter och brunnar får sitt vatten förstört av saltvatten.
Kostnaderna för denna tickande miljökatastrof kan bli enorma. Med normal vinterväghållning utan salt men snö - och isröjda på vanligt sätt och med mekaniska metoder, skulle vi få fina snöbelagda och ljusa vägbanor. I händelse av blidväder skulle de snabbt torka upp och vi skulle istället få torra asfalterade vägar istället för blöta och moddiga.
Rent, miljövänligt och trafiksäkert. Frågan är, när ska Vägverket ta ansvar för följderna av sitt saltningsvansinne.
För några veckor sedan så blev en avgående direktör inom Vägverket intervjuad i radio. Hon berättade att hon ofta grät när hon for hem från jobbet. Var det av ånger för vad Vägverket håller på med eller var det för alla samtal hon fick från förargade fordonsägare?