De försäkringssystem som åsyftas är sjukförsäkringssystemet och arbetsmarknadsförsäkringen.
System som inte längre fungerar trots att skattepengar fortsätter att utbetalas till dem.
De som behöver utnyttja försäkringssystemen har oförskyllt hamnat i denna situation på grund av långvarig sjukdom, skador som har uppkommit på arbetsplatsen eller genom arbetsbrist. De är oftast oförmögna att kunna påverka den uppkomna situationen.
Av detta drar vi slutsatsen att avgörandet i domstol inte ligger i det medicinska underlaget utan i hur bra advokathjälp en patient får när rätten till sjukpenning/sjukersättning prövas i domstol.
Varje rotel i länsrätten har en egen lagman/domare som gör en egen bedömning alltså egen tolkning av de underlag som ligger till grund för prövningen.
I varje enskild länsrätt kan därmed olika bedömningar göras av likartade ärenden beroende av rotel och lagman/domare.
Kontentan är: Om du har råd med dyra advokatarvoden ökar chanserna till att få rätt i domstol och därmed erhålla sjukpenning/sjukersättning.
Många hamnar i dag mellan stolarna, alltså mellan myndigheterna och tvingas till att söka ekonomiskt bistånd via socialförvaltningen.
I ett sådant utsatt ekonomiskt läge ges inte förutsättningar till dyra advokatarvoden, och möjligheterna att få ta del av försäkringssystemet, som det har betalats till via skattsedeln, går om intet.
Den redan svårt drabbade av sjukdom blir därmed, per automatik, dömd till misär och undergång - en förekommande orsak till självmord.
Kan detta kallas ett välfärdssamhälle? Har vi ett rättssäkert samhälle? Hur länge skall vansinnet få fortsätta?