Vilka signaler ville den författande journalisten ge oss tidningsläsare, eftersom hon eller han sätter åldring först i rubriken? Under det senaste halvåret har man genom tv och övriga media hört och läst hur regeringen och näringslivet vill att vi skall fortsätta att arbeta i allt högre och högre ålder, men det underlättare inte för wwarbetsgivare att anställa personer i och omkring 70-årsåldern när man då kallas för åldring.
Unga och oerfarna journalister ser helt naturligt på tillvaron ur sitt perspektiv, men där hade jag i alla fall trott att mer erfarna redaktörer påpekar olämpliga ordformuleringar. Ett annat exempel som inte har med ålder och inte heller med PT att göra, men som visar på hur rubriker sätts utifrån de referensramar som en ung journalist kan ha och som är enligt mitt tycke olämpligt. Rubrik i en Stockholmstidning som jag läste och tyckte vara olämplig för personer med anorexiabenägenhet var: "En bjässe på 80 kilo gick bärsärkargång på ett cafe".
Förmodligen skrivet av en ung journalist i 40-45 kilos klassen. Hoppas att redaktionsledningen stoppar införandet av diskriminerande text oavsett vilken grupp som blir diskriminerade. Allra bäst vore om journalister som skriver liknande rubriker noggrant tänker efter vilken effekt en text har innan den går till tryck. Insänt av en av hundratusentalet personer i Sverige som närmar sig 70-årsstrecket och som då förhoppningsvis inte blir kallad åldring av vissa skribenter.