I dag får vi "nöja" oss med en demokratisk diktatur genom den maktapparat som sossarna har arbetat upp och som genomsyrar hela vårt samhälle.
Vad jag skrev var: "I grunden är vi alla socialliberaler", vilket jag då menade att vi föds alla opåverkade, förutom de genetiska programmeringarna som bland annat styr flockdjurens beteenden, till vilken grupp även människan tillhör. Min tolkning är att i flocken finns regler och en social trygghet.
Inom dessa ramar har individen en frihet som inte får skada andra individer i flocken. Detta är enligt min mening socialliberalismens grunder.
Men för vissa varar inte lyckan länge. Nu börjar den stora påverkningsprocessen från föräldrar, syskon, skolan, föreningslivet, arbetsplatsen med mera. En påverkan som gör att vi hela tiden förändras i våra åsikter.
Med andra ord så lever vi livet som ett enda resultat av alla de "krafter" som omger oss. Några starka krafter har fått Johnny att bli socialist eller kommunist, medan andra starka krafter fick mig i unga år att lämna socialdemokratin och bli socialliberal.
En intressant fråga är: Hur mycket är det på grund av andras påverkan som har gjort dig till att vara den du är i dag? Hur mycket är av egen "fri" vilja?
Sedan förstår jag att Johnny tycker om riktiga liberaler, för mot dem kan han peka på klara skillnader gentemot socialismen. Med socialliberalerna är det svårare. I vår ideologi finns ju det "göttaste" av socialismen och liberalismen, till förtret för hela den socialistiska vänstersidan. Hur kan man bemöta en ideologi som inrymmer delar av ens egen ideologi?
Men Johnny, frågan är om vi socialliberaler är de enda som inte är kluven, eftersom vi stannat kvar och förvaltar den grundideologi som vi alla föds med? Välkommen in i flocken.
Sikfors