Vem är det mest synd om?

Piteå2006-04-28 00:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
 I en artikel i PT framför ett antal folkpartister uppfattningen att det i en av Piteå kommuns yrkesgrupper, nämligen lärarna, råder en svår situation när det gäller möjligheter till fort- och vidareutbildning inom yrket. De vill skapa en möjlighet att på betald arbetstid få fördjupa sina kunskaper för att kunna orka jobba kvar med entusiasm och arbetsglädje. Även nya karriärvägar skulle skapas, allt enligt förslagsställarna.

Att folkpartisterna i det här fallet favoriserar denna del av kommunens anställda är väl inte direkt förvånande, när man ser vilka som kommer med förslaget. Jag tror nog att just lärarkåren är den grupp som har de största möjligheterna till att förkovra sig i yrket.

Vidareutbildning och kompetensutveckling får inte bli något som är förunnat en exklusiv skara. Att få göra karriär inom yrket borde vara en självklarhet för alla. Känslan av tillfredsställelse och meningsfullhet är lika viktigt för undersköterskan som för läraren. De av kommunens anställda som har minst möjlighet till utveckling och nya spännande arbetsuppgifter är inte lärarna.

Alla yrkesgrupper inom Kommunals avtalsområde, undersköterskor, kokerskor, vaktmästare, städpersonal och alla inom barnomsorgen har nog större behov än de grupper som folkpartiet förespråkar.

Jag vet att läraryrket på många sätt är krävande och skulle kunna sympatisera med förslaget under förutsättning att det skulle vara en förmån som gällde alla anställda i Piteå kommun.

Läs mer om