Det skiljer dock mycket på siffrorna. Arkitekturmuseet har tappat 81 procent av sina besökare medan Östasiatiska museet endast tappat 4 procent.
Trots att vänsterkanten försöker framställa detta som ett problem är ekvationen ganska enkel, folk tycker att det är intressant att gå på Östasiatiska museet och vill lägga pengar på det men tycker inte att Arkitekturmuseet är speciellt lockande.
Precis som när vi väljer vad vi vill läsa för bok eller vad vi vill se för film så väljer vi nu även vilka museum vi vill besöka, utan statens inblandning.
Museernas utmaning ligger nu i att vara mer intressanta och relevanta för att locka tillbaka besökarna.
Från att ha fått pengarna serverade på silverfat måste de nu arbeta för dem precis som alla andra gör.
Lyckas de kommer besökarna att strömma men om de inte lyckas kommer de att åka ut lika snabbt som ur en dokusåpa. Detta kallar jag levande kultur!