Vart tog "gyllene regeln" vägen?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag trodde i min enfald att god kristen moral innehöll någon slags empati och förlåtande attityd, men där hade jag tydligen helt fel.
Visserligen är jag inte aktivt troende och inte ens med i Svenska kyrkan, men jag minns ett bibelcitat från skolans religionsundervisning som jag tyckte (och tycker) var bra: "Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen ock I göra dem."
Jag vet givetvis inte allt som försiggått inom arbetslaget i stadsförsamlingen, men som fackligt aktiv noterar jag att man gjort ett solklart fel, när man kastade ut den fackliga representanten Inger Lundgren från ett möte. Det förefaller också märkligt att konsulten bara intervjuade vissa, av Stieg Berggren utvalda människor.Som musikintresserad har jag imponerats av alla varierande, roliga initiativ som Kerstin tagit, och i mitt tycke har hon breddat utbudet av musik i kyrkan på ett roligt sätt som borde kunna tilltala många olika människor. Hon kommer att lämna ett stort tomrum efter sig.
Hur man än känt under åren som varit, borde kyrkorådet kunnat acceptera Kerstins önskan att arbeta under uppsägningstiden och få avsluta sitt arbete på ett värdigt sätt.
När hon blir utslängd som en brottsling, luktar det ren skir hämnd. Kanske är det dags för kyrkoherden och ledamöterna i kyrkorådet att läsa på bibelns visdomsord om hur man ska förhålla sig till sin nästa lite bättre.