Varför slutar landstingsanställda?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Beträffande det som skett i Gällivare, hävdar Vårdförbundet att de som har det övergripande ansvaret för verksamheten, inte är öppen för en dialog, att personalen tvingas till tystnad och därmed är "dörren" stängd. Detta är helt skrämmande och en metod som för länge sedan är att betrakta som opedagogisk och helt saknar stöd i ett samhälle som kräver en öppen konstruktiv dialog.
I landstingsplanen som fastställts av fullmäktige framgår det med all tydlighet hur viktigt det är att de anställda känner sig bekräftade och blir hörda. Att de anställda ska känna trygghet på sina arbetsplatser och kunna delta i de dagliga rutinerna på ett kreativt sätt, ska vara en självklarhet. Tillåts man göra det "längtar man till sitt jobb". Som det nu har blivit speciellt i Gällivare, vill man inte gå till jobbet. Detta är förskräckligt och måste få ett omedelbart stopp. Vi är ju till för varandra och inte mot varandra.