Varför dumförklara en hel allmänning?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns så många bevis på hur och varför man hellre bör kalhugga om det inte är något alldeles speciellt höga höjdlägen, stormutsatta lägen med mera.
Kalhygget är ju ett försök att efterlikna naturens eget hyggesbruk nämligen en skogsbrand, man försöker på ett ekonomiskt sätt göra likartat som naturen gör.
En misslyckad föryngring behöver inte betyda att hyggesmetoden är fel.
Jag har restaurerat många dåliga föryngringar där exempelvis rotsnurr är orsak till plantdöd, även andra orsaker, insekter med mera, kan förstöra en föryngring.
Det finns alltså redan en ganska god kunskap om hur det så kallade naturbruket fungerar och varför då lägga mer pengar på nya försök.
Avverkningen syftar ju till att skapa miljö för att få ny skog. När insändarskribenten i Piteå-Tidningen den 31 januari pratar om Lidingöskogen som referens för hur skogsbruk ska bedrivas i Arvidsjaur med omnejd är något som nog påverkar läsarnas förtroende om skribentens kompetens. Vi skogsägare som levt och bedrivit skogsbruk i Norrland alltså från timmersvansen till dagens skördare anses oförstående om hur verkligt skogsbruket kan bedrivas på Storön.
Att via namnlistor på olika ställen besluta om Tommy Olssons inkomst ska vara 15 000 kronor per månad eller 25 000 kronor per månad anses vara maffiametoder måste då väl anses väldigt egoistiskt. Ditt krav på skogsägandet resulterar nämligen vad ska inkomsten av skogsförsäljningen bli.
Hur SCA:s ryggrad är överlåter jag åt andra att bedöma men klart är att Sveaskog (statligt) som är mitt och ditt företag har slösat pengar då man inte delade kostnaden för isvägen 2007.
Nu fick detta statliga företag
200 000 kronor i extra kostnader år 2008 och den nya skogen försenas ett år. Nog borde detta skogsföretag insett vad de flesta skogsägare vet att kortsiktigt kan det vara dessa naturkrävare till lags.
Men naturligtvis ska ägaren bedriva den naturvåd som de kräver och naturligt betala för byråkratin och tillhörande kostnader. Detta är ett vanligt "miljöegoismens" kännetecken.