Våra synsätt skiljer sig åt, Lena Vikberg
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Politiken och de demokratiska valen bygger ju på konkurrens. Först är det konkurrens inom partierna om hur politiken ska utformas, om vem/vilka som ska representera dem på olika poster och sen konkurrerar partierna sinsemellan om väljarnas förtroende.
FÖRTROENDE ÄR aldrig något man tar sig, utan det bygger på att man har förtjänat det på något sätt. Därför blir det också skillnad för en enskild politiker om man tillhör ett litet eller stort parti. Har man ett stort parti bakom sig så har man automatiskt möjlighet att få en stor grupp som propagerar för partiet eller för fram den enskilde kandidaten.
Tillhör man ett litet parti så måste man tjäna ihop förtroendet på ett annat sätt. Då blir det viktigare att lyfta fram den ideologi man står för och hur man uttolkar sitt partis politik. Då bär man ideologin och politiken med sig överallt, oavsett om det är i privatlivet, yrkeslivet eller samhällslivet. Det är här som Lena Vikbergs och mitt synsätt skiljer sig åt. Lena lyfter fram "partiet" och jag lyfter fram människorna jag möter.
DE MAN möter måste naturligtvis inte ha samma åsikter och ideologi som man själv har.
Det är själva mötet som är fi-
nessen. Att stöta och blöta olika åsikter med andra bidrar till att man utvecklar sitt eget tänkande men också att man kan komma fram till helt nya förslag. Låter som sunt förnuft, va? Det här kallas dialektik i socialistiskt språkbruk och är en bärande del i den ideologi jag företräder.
Men, det kanske inte är så förvånande trots allt, att Lena inte sätter dialektiken i första rummet. Hos henne och hos stora delar av hennes parti har de socialistiska värdena fått ge vika för maktintressena. Och du Lena, det är just därför som jag tycker att vänsterpartiet ska ha mera makt och inflytande i Piteå.