Välgörenheten på väg tillbaka
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är ett sätt att dölja verkligheten för antalet fattiga, uteliggare och människor som lever på marginalen har ökat. I en nyligen gjord undersökning visar att de allra rikaste blir rikare och de fattiga får allt mindre pengar att röra sig med.
Även en undersökning från Villaägarna visar att en tjänstemannafamilj fått mer pengar till förfogande. Dock inte hur dessa är fördelade. Piteå kommun blundar tydligen för problemet och låter privata aktörer ge allmosor till människor som på ett eller annat sätt hamnat utanför samhället.
Det är inte så länge sedan en välgörenhetsorganisation med likadan inriktning lade ner sin verksamhet, nämligen Sällskapet Piteå jultomtar.
Sällskapet verkade mellan 1881 till 1973, de som fick hjälp i form av julklappar var inte de allra fattigaste, utan de som inte kunde få hjälp från fattigvården. Julklapparna gavs från början i natura, men sedan övergick de till penninggåvor.
Orsaken till att verksamheten lades ned var att människors ekonomiska förhållande förbättrades och stora förbättringar på det sociala området.Tyvärr håller mycket av detta på att raseras pensionärer, arbetslösa, ensamstående föräldrar och sjukskrivna får allt mindre inkomster att röra sig med.
Konsekvenserna blir framför allt att barnen kommer i kläm, när det viktigaste blir att få mat på bordet. I FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna står det "att alla människor skall ha en tillvaro utan fattigdom och misär".
Vi är på väg från det välfärdssamhälle som en gång byggdes upp på 1950-talet och framåt. Situationen blir allt mer lik den som existerade från mitten av 1800-talet när de fattiga fick buga och bocka för de allmosor som överheten gav dem. Välgörenhet i olika former kommer att öka framtiden, men frågan blir, vill vi ha ett sådant samhälle?