Vägverkets barmarksstrategi - en livsfarlig ide
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta gäller dock inte, av någon outgrundlig anledning den tunga trafiken, som kräver att få fortsätta att köra som om ingenting har hänt och på samma typ av däckutrustning. Istället för att ställa krav på åkerier, bussbolag, utländska speditörer med flera, så satsas miljoner kronor på forskning, vars syfte tycks vara att befria dem från, att vinteranpassa sina fordon med lämpliga däck för vårt klimat och svenska vintervägförhållanden. Grunden till detta är politikernas feghet att fatta beslut och de ansvariga på Vägverket tillhör givetvis dem som applåder ivrigast, då detta gör det legitimt för dem att fortsätta med vägsaltningen längs våra vägar.
De kan med en dåres envishet fortsätta att hävda att saltningen är den enda metoden att åstadkomma framkomliga vägar, istället för att utveckla alternativa och hållbara alternativ.
Slutsatsen blir, att det inte längre är trafikanterna som ska anpassa sina fordon med lämplig utrustning och sin körning efter det väglag som råder, utan det är istället väglaget som ska anpassas efter den tunga trafikens förutsättningar. Detta är bakgrunden till, att vi vinter efter vinter får finna oss i att ta oss fram i ett konstgjort sommarväglag, som kan bjuda oss på rejäla överraskningar.
Detta gott folk är Vägverkets modell för trafiksäkerhet år 2008 och deras svar på ide om Nollvisionen. Jag säger bara, tack så jättemycket Vägverket, men det kostar mer än det smakar. Det har genom åren visat sig gång på gång, inte minst efter den senaste tidens olyckor längs vägarna. Vad vi behöver är - bättre plogberedskap, trafiksäkra och bra vintervägar, men inte vägsalt. Stöd saltupproret för trafiksäkra vägar - utan salt!