Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I många år har jag funderat över, vad en diakonissa har för uppgift. På vilket sätt kan hon/han hjälpa en sjuk människa? Pressas den sjuke till att erkänna sina synder och ni tillsammans ber Gud förlåta dessa synder? Förekommer domedagspredikning? Eller är ni bara sällskapsdamer/herrar?
Tvingas den sjuka att berätta allt om sitt liv? Många är frågorna, önskar nu uttömmande svar på alla dessa.