USA-flaggor för ceremoniel eller bränning?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Barn sjöng och dansade och de lyckliga utvalda som fick skaka den amerikanske presidentens hand hade sina bredaste leenden i beredskap. Hotellet han bodde på hade säkerhetsgranskats centimeter för centimeter och robotar hade sänts ner i avloppen för att utesluta en apterad bomb. Längs kortegevägen betraktades varje gatlykta med misstänksamhet innan den fått klartecken av säkerhetspersonalen.
Gazaborna "firade" också presidentens ankomst med ett antal Kassamraketer in över israeliska städer och byar. Träffarna är inte regelbundna men med var raketavskjutning följer en bön till Allah om ond, bråd död för så många judar som möjligt. I Gaza gick en av många demonstrationer av stapeln.
Den här gången var målgruppen naturligtvis USA och flaggor brändes på löpande band, vilket för den sykunnige entreprenören kunde utmynna i en lönande industri. Det lär gå åt en hel del. Bush gjorde också ett besök i Ramalla och där fanns fler flaggor, dock inte avsedda för bränning. Dessa USA-flaggor hade fått det rätta stuket och utgjorde en dekorativ bakgrund tillsammans med de palestinska flaggorna i salen där presskonferensen ägde rum.
Ceremonielet krävde flaggor och flaggor blev det. Frågan är nu om Israel kan skriva på ett fredsavtal med president Abba vars inflytande inte sträcker mycket längre än till hans lokaliteter i Ramalla och där de flaggbrännande Hamas får större inflytande för var dag. Det enda som hindrar Hamas att ta över även dessa kontorslokaler är den Israeliska försvarsarmen som håller buset på rimlig nivå. Israelerna frågar sig med all rätt vem som ska leverera och om en sådan fredsuppgörelse är värd mer än pappret den är skriven på? Kanske kommer ordspråket "ur askan i elden" att bli mer relevant?