Trovärdig (s)olidaritet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kärnan i hennes budskap tycks ha varit "solidaritet". Trovärdig solidaritet handlar om hur man beter sig i fördelnings- och rättvisefrågor - inte läpparnas bekännelse med ett ständigt påklistrat småleende.
Moral grundläggs redan i skolåldern.
Den som använder tjänstens kontokort för privat konsumtion (det handlade inte bara om Toblerone) visar inte solidaritet mot någon annan än sig själv.
En solidarisk småföretagare, som säger i en valrörelse att det är häftigt att betala skatt, måste också leva som hon lär för att bli trovärdig.
Om man drar på sig mer än hundra parkeringsböter och sedan visar sådan nonchalans att obetalda böter leder till ingripande av kronofogden är man heller inte solidarisk enligt normalt språkbruk. Det är i stället att tro sig vara förmer än andra och ta sig privilegier.
Det saknas inte exempel i Norrbotten heller.
Klarar man inte att ha elementär kontroll över sitt eget liv är man inte kapabel att styra andra. Det gäller oavsett partifärg.
Socialdemokratin slarvar bort ett anseende som tagit decennier att bygga upp.