Sverige gav nyliberalismen status
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den före detta centralbankschefen i USA, Alan Greenspan, erkänner att han haft en övertro på den nyliberala teorin. Den teorin har inte kunnat hjälpa honom att förutse nitiska marknadsaktörers oförsvarliga agerande för att driva upp egna företags vinster och aktievärden.
Borgerliga politiker, företagsledare, grånade professorer och nybakade ekonomer har levt i en salig övertygelse att de i nyliberalismens ljus helt förstått hur samhällsekonomin fungerar eller bör fungera. Många har haft en svada som gjort det näst intill omöjligt att ha invändningar mot deras idéer.
Det är Sverige som lyft upp den nyliberala teorin till den högsta vetenskapliga statusen i världen genom att i en del fall ge företrädarna för denna teori ekonomipriset till Nobels minne. Ett pris som inte har instiftats av Alfred Nobel utan av Sveriges Riksbank år 1968 och som också betalas ut av denna bank efter det att Vetenskapsakademin beslutat om mottagare.
Det är överhuvudtaget tveksamt om forskning i ekonomi, som är så starkt sammankopplad med politiska värderingar, ska ges denna höga vetenskapliga status som nobelpriset innebär.
När Europasstorföretagsledare på 80-talet beslöt att utarbeta riktlinjer för den europeiska gemenskapens (EG:s) framtid och med kraft styrde politikerna i den riktning företagsledarna önskade var den nyliberala synen tongivande.
Vi fick EU-fördrag som står över vår egen grundlag och där avreglering av marknader och kapitalets fria rörlighet är hörnstenar. Epoken med de näst intill oreglerade marknaderna torde nu gå mot sitt slut.