Strömbackabranden 1989
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Brandens omfattning kunde jag inte ana förrän jag med egna ögon fått se omfattningen och dessutom pratat med brandkårens räddningsledare.
Branden utvecklades till att omfatta drygt 6 000 kvadratmeter undervisnings- och serviceyta i tre plan. Drygt 18 000 kvadratmeter. Allt undervisningsmaterial, alla inventarier, som inte förstörts av branden eller av sot och vatten, skulle rengöras och/eller restvärdeshanteras.
Dessutom måste ersättningslokaler tillskapas och iordningställas. Lokalerna skulle kunna inrymma omkring 2 000 elever och cirka 280 anställda. Tillgänglig tid för detta genomförande var en och en halv månad. Sommarsemestern uteblev för många. En total kommunal samling blev naturlig vid denna olycka. Alla ställde lojalt upp för att klara den omöjliga situation som vi råkat ut för.
Norrmalmskolans mellanstadieklasser med lärare accepterade att under ett läsår dagligen åka buss ut till lediga lokaler på Furunäset, Norrmalmias mindre idrottshallar gjordes om till undervisningslokaler, Godtemplarhusets samlingslokal lika så, Kyrkcenters samlingslokaler kunde användas för undervisning och så vidare.
Vid höstterminens start 1989, började också Strömbackaskolans läsår med oförminskat antal elever och anställda. Vi klarade av den katastrof, som vi försatts i. Vi gick säkert stärkta ur upplevelsen, och vi kunde planera och genomföra ett återanskaffande av förlorade undervisningsinventarier och serviceytor. Mångas insatser var enastående. Jag avstår från att nämna någons namn, men vissa namn suddas aldrig ut ur mitt medvetande.
Med detta som bakgrund finner jag det fullt möjligt och sannolikt, att vissa felaktigheter både tankemässigt och genomförandemässigt kan ha skett vid återuppbyggnaden av hus Oden.
Det gläder mig därför, att nu tas såväl elevers som personals oro för sin hälsa på allvar, för de som ska vistas i dessa lokaler.
De besked, som den pressansvarige i styrgruppen, Bo Staffan Johansson, ger i Piteå-Tidningen den 2 februari är raka och i vart fall för mig ansvarstagande.
Jag hoppas att såväl styrgrupp som referensgrupp ska leva upp till de uppsatta målen, "att inget ska lämnas åt slumpen när det gäller att undanröja orsakerna till upplevda problem."