Tillbakadragandet skedde den här årstiden. Fortfarande den 5 oktober 1809 låg två jägar- och två infanteriregementen kvar i Piteå.
Vid stilleståndet i Frostkåge den 2 september blev sträckan mellan Frostkåge i söder och Jävre i norr ingenmansland med svenska förposter i Frostkåge och ryska i Jävre.
Detta är exempel på en liten del av uppgifter man lätt kan finna i historieböckerna. Och för några år sedan restes en minnessten vid gamla färjeläget i Pitsund. Där föll de sista skotten. Stenen symboliserar alltså det sista slaget på svenskt territorium.
Exempel bland mycket annat som ännu inte är känt från ryskt håll är naturligtvis hur många från deras sida som blev överlöpare.
Men åtminstone en känner vi till. Han hette Peter Warnoff och det var kärlek till en Piteåflicka som uppstod och gjorde att han tog så väldigt stor risk att tillfångatagas. Han föddes 1781 i Ryssland och gifte sig här. Enligt flera ryssar jag frågat är namnet Warnoff ganska vanligt i Georgien.
Uppgiften att vår fina kyrka i Piteå var ockuperad av ryssarna och användes som stall eller annat tycker många är osannolik, men möjligen var det så.
Fortfarande finns det Pitebor som kan peka ut ryssgravar i våra trakter. Piteå kommun - börja planera för olika former av ett lärorikt 200-årsminne av denna del av vår dramatiska och relativt närliggande historia. Många vill veta mer.