Skolpolitisk ökenvandring
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han menar att det har varit den stora förloraren på schemat. Hans ambition är att utrymmet för ämnet ska öka.
Det intressanta är att i januari 2001 hade den kände historiken Peter Englund en krönika i Dagens Nyheter som tog upp det Björklund talar om.
Englund säger i sin krönika att forna tiders härskare och de tidiga demokratiska folkbildningsrörelserna lade stor vikt vid historieämnet.
För den ena gruppen var det att hitta härskartekniker och för den andra att kunna utmana med något nytt.
Vid ett besök hos en vän på en institution i historia hade Englund fått klart för sig hur dåliga baskunskaper nya studenter hade.
Förklaringen till detta stod enligt honom att finna i skolan, särskilt gymnasiet. Englund skriver att "… skolan under decennier varit övningsfält för karriärsugna reformpedagoger, där de kunnat provskjuta det allra senaste flummet."
Peter Englund varnar för att historielösheten breder ut sig till förfång för gemene man.
Roten till det hela är en socialdemokratisk politik som i stället för att minska utslagningen ökat den.
Så vitt jag vet möttes Englunds artikel med tystnad. När man nu äntligen försöker åstadkomma något för att upprätta en skola för kunskap och bildning består kritiken oftast av formuleringar som "kaserngårdsmentalitet" och "sorteringsskola".
Några egentliga förslag framförs inte. Den socialdemokratiska skolpolitiska ökenvandringen fortsätter.