INSÄNDARE: Själen behöver lufta sina vingar

Alla helgons dag borde bli en fridens dag där vi tänker tillbaka på de kära som har gått före oss. Ett ljus representerar så mycket i detta mörker. En fin och vacker tradition. Att vi på något sätt inte glömmer i våra hjärtan dem som gjorde så mycket för oss.
Den amerikanska varianten där vi ska hedra döden på ett groteskt sätt, är ganska långt ifrån denna ljusa tradition vi har.
Själen är viktig för oss även i det levande livet. Men vi tar för lite hand om vår själ. Tankarna och hjärtat får tala i denna tid och hedra på så sätt en kär bortgången. Då blir liksom döden något som en del av livet.
Alla ljus som brinner på våra kyrkogårdar, kan skicka ett bud om fred och försoning även långt bort. För ingen kan släcka det eviga ljuset det brinner för alltid. Så i själ och hjärta kan vi minnas våra kära med tacksamhet och vördnad. Tankarna kan vara många och frågorna får ibland inget svar men minnet och stunderna och ödmjukheten är oslagbar. Vi glömmer lätt bort att titta på blommorna på marken för människor är som dem, när de ligger där i björkparken.
Alla finns i våra hjärtan dem följer oss varje dag, varje sekund. Själen behöver få lufta sina vingar i en andaktsstund.

Insändare: Själen behöver lufta sina vingar