Ser fram emot Maris krönikor
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hon skriver med värme om det absolut viktigaste arbete som finns, nämligen att vara mamma och att vara förälder.
Jag uppskattar hennes tankar, just för att hon lyfter fram den vardagliga glädjen och storheten som ligger i, att dela ett barns vardag.
Vi läser allt för ofta om alla problem som finns i livet i bland annat föräldraskapet, men Mari kan få oss att se bortom det och att skratta åt jobbiga stunder, som magsjuka och gråt.
Jag hade precis tänkt skriva till henne och berätta att hennes vardagliga, varma beskrivning av en bebis, ett barns närvaro har hjälpt mig att se bortom alla problem som dyker upp när man får ett till barn i sin familj. Vi har tre barn och har länge funderat över om vi ska våga, orka, klara av att ta emot ett till barn, eftersom våra barn nu är så stora (yngsta fyller 11 år i april) och en av de saker som påverkade det underbara faktum, att vi faktiskt ska få vårt fjärde barn, i juni, är just att Mari kunde locka fram värmen av ett litet barns närvaro i familjen.
Vi kunde se problem, bland annat med att skaffa en större bil, hur ska vi/jag orka upp på nätterna, hur ska vi få plats hemma, hur ska vi klara av att ge av vår tid till ännu en människa? Mari hjälpte mig att påminna mig om vad ett barn ger till en familj, istället för hur mycket som måste förändras och som tillfälligt kan skapa små problem.
Så tack till dig Mari, och även till Bengt Larsson som låter Mari skriva den här krönikan. Hoppas att vi kan få ta del av det goda i föräldraskapet en lång tid framöver.Jag kan ju undra, som motfråga, hur många som läser horoskop, församlingsinformation, löser korsord, läser serier och läser resultatbörsen på sportsidorna?
Det är inget för mig, men då hoppar jag helt enkelt över de sidorna och antar att de gläder andra i alla fall.