(S) har ett marxistiskt ursprung
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Även om socialdemokraternas insatser i demokratifrågan och samhällsbygget naturligtvis är stora bör man heller inte glömma följande: Den svenska socialdemokratin var från början en del av en kontinental socialistisk rörelse på marxistisk grund. Där var rösträtten i huvudsak ett medel till makten för att kunna bygga det socialistiska samhället med avskaffad privat äganderätt och förstatligande av samhället.
Demokratin skulle i övergångsfasen till socialismen måsta ersättas med proletariatets diktatur. Detta skräcksamhälle som det visat sig, inrättades också i Ryssland 1917 och förde det positiva med sig att de svenska socialdemokraterna splittrades i reformister och revolutionärer, där de senare sedan bildade Sveriges kommunistiska parti, nuvarande vänsterpartiet.
Trots de marxistiska åskmolnen ("vari staten vore den enda arbetsgivaren", Branting 1886) införde högerministären Arvid Lindman allmän rösträtt för män 1907 och en liberal regering, med pitesonen Nils Edén som statsminister, kvinnlig rösträtt 1918. Nils Edén bör väl för övrigt uppmärksammas än mer i Piteå för detta, ett av de stora politiska besluten i Sveriges historia. Den svenska demokratins "vagga" stod så att säga i Piteå skulle man kunna säga. Demokratin i dess moderna skepnad fick annars sin utformning av brittiska liberaler på 1800-talet och är således entydigt en borgerlig uppfinning.
Socialister av socialdemokratiska schatteringar har därefter, efter att ha förlorat socialiseringsdebatten på grund av Östeuropas katastrofala förstatligande efter andra världskriget, försökt att utvidga det positivt värdeladdade demokratibegreppet till att gälla också det ekonomiska området och lanserat begreppet ekonomisk demokrati, där den privata äganderätten bara ska vara formell men reellt bestämmas av staten, även benämnt funktionssocialism. Alla dessa försök har trots de dimmiga begreppen genomskådats av de västerländska väljarna där den borgerliga demokratin bestått och sedan kommunismens fall i öst aldrig hittills aktualiserats.
Ett sista försök gjordes i Sverige så sent som på 1970-talet med löntagarfonderna som i dag skulle ha inneburit att de flesta företagen i Sverige sett till antalet anställda skulle ha varit statligt styrda. Det ledde till att centerledaren Torbjörn Fälldin valdes till borgerlig statsminister, för första gången på 45 år i Sverige och sedan dess råder maktväxling.
Socialdemokratin begick ett historiskt misstag. Svenska folket har sedan isen smälte och Torgny Lagmans tid uppskattat friheten.