Rika roffar åt sig likt hamstrar
De rika roffar åt sig likt hamstrar och sparar på mer än de kan göra av sig med på flera livstider.
Foto: Robert Lundberg
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Undrar vad regeringen har tänkt att alla arbetssökande och sjuka skall leva av när socialförvaltningen blir överöst med personer som söker stöd för mat och ekonomi. Skall förutsättningen vara att bli offer för socialbidrag? Att ligga och bli sparkad på när man verkligen vill jobba men inte kan av någon anledning. Blir man friskare då? Skapas fler arbetstillfällen på det sättet? Skapas fler arbeten genom arbetskraftsinvandring? Hur blir det med de som inte får jobb för att det inte finns jobb för deras utbildning?
Sverige är på väg att bli ett land med rika eller fattiga. De rika roffar åt sig likt hamstrar och sparar på mer än de kan göra av med på flera livstider. Tänkt vad härligt om det fanns lönebegränsningar i landet. Då skulle fler företag ha råd att anställa och fler att få arbeten. Men nu saknas ekonomin till det. Pengarna ligger och gror i madrasserna hos Fredrik Reinfeldt, Sven-Otto Littorin och deras kumpaner. Den som har mest pengar när han/hon dör (eller avgår) vinner.
De fattiga blir utan arbete och mat, de tappar självkänsla på grund av det straff de oskyldigt blir utsatta för, många blir utan bostad, sjukdomarna ökar. Med andra ord så är Sverige på väg in i både lågkunjunktur som massdepression.
Så jag hoppas verkligen att mat och dryck som ni i regeringen häver i sig lägger sig som mögel och maskar i era munnar och strupar, att drycken svider och bränner nerför era halsar och svider hål i era magar. Jag hoppas verkligen att erat samvete gnager i era hjärnor när ni ger era dyrbara julklappar till era familjer och kära, att eran sömn blir störd av mardrömmar för att erat samvete gör sig påmint av de stackarna som sitter/ligger hemma med tårar i ögonen och hulkningar i hals och knorrande i hungriga magar.
För det var ju trots allt jul. Sedan om den blev god eller inte? Ja, det är ju i betraktarens ögon...