Reflektion över olika beteenden
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag läste nyligen en bok som heter "Tusen gånger starkare" och som handlar om just det.
Tjejer och killars roller i skolan. Tjejerna står där med sitt smink och pratar kläder på rasterna medan killarna härjar i korridoren och lever om på lektionerna, och får på så sätt svara på frågorna och visa vad de kan, bara för att de gör sig hörda.
I boken "Tusen gånger starkare", får man ett praktexempel på just den här situationen.
Tjejerna säger inget på lektionerna, delvis för att killarna sitter och käftar hela tiden och sen, även om tjejerna får frågan, så gapar killarna ut svaret, helt utan att läraren bryr sig. De är ju killar och visst måste de få visa sig lite, eller hur?
Men lärarna i den här skolan är lite bekymrade över att just tjejerna tar så lite plats och vill uppmana dem att ta mera plats, och med hjälp av den nya tjejen, Saga, så gör de det. Vad händer då? Jo, när tjejerna beter sig precis som killarna, gapar och skriker ut svaren mitt i lektionen, blir det krig. Så kan flickor inte göra.
Killarna blir frustrerade och lärarna chockade, fast det är just det som Saga blivit ombedd att göra.
När Saga ställer lärarna mot väggen och visar hur stor skillnad det är på behandlingen mellan kilarna och tjejerna så blundar de blint. Är det så här? Jag vill klargöra att jag inte på något sätt anklagar någon för något.
Vill bara få en reaktion. Reflektera över det. Är det så? Nu är jag själv en väldigt högljudd person (tjej förståss!!) som mer än gärna tar plats från både killar och tjejer, så jag har själv aldrig varit utsatt för det men jag tänker mera på de som är tysta och blyga och inte vågar ta den platsen.
Vissa gör sånt här omedvetet eller undermedvetet kanske. Det enda jag är ute efter är en reaktion.
Jag skulle även rekommendera boken till alla, framför allt lärare. Bara för att man ska reflektera över sitt eget beteende. Vad tycker ni lärare?