Rätten att bruka sin egen mark
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varken Mats Hagner, Tommy Ohlsson eller SCA kan bestämma hur allmänningens skog på Storön skall skötas. Detta är alltid upp till markägaren. Som ett virkesköpande företag ger SCA gärna råd till skogsägare.
Vi har mycket kompetenta köpare som är duktiga på att väga in olika intressen, såväl ekonomiska som andra värden vid brukandet av skogen. Beslutet om hur skogen skall skötas är dock alltid markägarens. I debatten om Storön glöms detta faktum bort.
Arjeplogs allmänning har
bestämt sig för att inte använda skötselmetoden "naturkultur", en metod som för övrigt är tveksam och omdiskuterad.
Skogsstyrelsen skriver i en rapport från 2008 att hyggesfria metoder inte är lämpliga överallt. Viktiga förutsättningar för att lyckas är hög volym och skiktning i beståndet samt mark som lämpar sig för naturlig föryngring.
I rapporten konstateras även att det i praktiken fungerar bäst för skuggfördragande trädslag som gran. Vidare slås även fast att hyggesfria metoder vanligen medför en ekonomisk förlust för markägaren. Med detta som bakgrund kanske debatten kan
nyanseras vad gäller förutsättningarna för hyggesfritt skogsbruk på Storön.
En missuppfattning som spridits i media är att SCA är en dominerande ägare i Arjeplogs allmänning. Sanningen är att SCA äger nio procent av röstetalet. Dessutom finns regler vid allmänningsstämmor som säger att en enskild ägare aldrig kan ha mer än fem procent av rösterna vid stämman.
SCA:s agerande vid köpet av de två rotposterna på Storön ligger helt i linje med vårt arbetssätt vid virkesköp från privata markägare. En god dialog har förts med Arjeplogs allmänning, Skogsstyrelsen och lokalbefolkningen.
I en insändare har det skrivits om metoder för att kunna spåra till vilka industrier virket körs. Några sådana insatser är inte nödvändiga.
Det är absolut ingen hemlighet att timmer och massaved från Storön transporteras till
SCA:s sågverk och pappersindustri i Munksund.
Tvärtom är förädlingen i Norrbotten något som vi gärna lyfter fram - utan lokal förädling skulle värdet på skogen sjunka.