Problem med barnomsorgen i Blåsmark
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Därmed försvann många barnomsorgsplatser, något som skapar bekymmer inte bara för familjen Zwetsloot som Piteå-Tidningen skrev om den 7 mars.
Minst fem andra familjer skjutsar sina barn till Bergsviken/Hortlax. Fem andra familjer som också tycker att det är besvärligt med långa resor och omvägar. Det är alltså inte bara den intervjuade familjens situation som är ohållbar.
Barnomsorgen är ohållbar för många. Och fastän det är väl känt av rektorerna att problemet finns, så verkar man inte vilja förbättra läget. Avdelning Bönan (12 platser) upphör till sommaren och ersätts av 17 platser i modul på skolgården.
I år är det få barn som går över till sexårsverksamheten, vilket gör att få befintliga platser blir lediga. Nya småbarn står på kö/kommer att stå på kö. Eventuellt sägs dagbarnvårdaren upp, trots att behovet av hennes arbete och familjers önskemål om dagbarnvård är stort.
Barnomsorgen i vår by tycks inte vara något att vara rädd om. Den flyttas istället till större områden där man kan samla många barn under samma tak. Platsbristen i Blåsmark beror till viss del också på att många har små barn på dagis fastän de är föräldralediga. Då platserna är få säger man inte upp platsen när man får ett nytt barn. Vem vet var man hamnar nästa gång man söker?
Flera arbetande föräldrar får alltså åka till Bergsviken med sina barn, för att dagisplatserna i byn tas upp av dem som behåller barnen på dagis för säkerhets skull.
Barn- och utbildningsnämndens (bun:s) beslut att inte göra undantag för familjen Zwetsloot är klokt. Ett undantag skulle innebära att någon annan familjs köplats förbises. Ett undantag skulle få till följd att fler vill ha förtur. Vilka omständigheter ska i så fall ge rätt till förtur? Alla vill väl ha samma chans till barnomsorg nära hemmet? Turordningen gäller, hur orättvis den än kan tyckas vara. Om reglerna ändras, vilket de nog borde, är det ändå svårt att göra alla nöjda.
Har man flera år mellan barnen så gynnas man av nuvarande regler. Om reglerna ändrades till förmån till dem som har tätt mellan barnen så skulle situationen bli den omvända, då missgynnades familjerna med stor åldersspridning mellan barnen.
Däremot bör Piteå kommun erbjuda skolskjuts till den drabbade familjens funktionshindrade son för att lösa den akuta situationen. Frågan är: Hur tänker BUN lösa problemet med barnomsorgen i Blåsmark?