Politikerna måste ta ansvaret och ryta till
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är nämligen chefer som tar sig rätten att definiera vad som är rätt eller fel och kan straffa underställd personal. Politiker aktar sig för att blanda sig i eller i varje fall desavouera cheferna. Den som stöter sig med höga vederbörande bemöts med repressalier.
ETT MYCKET vanligt sätt att smutskasta och misstänkliggöra kritiker och slutgiltigt krossa dem är att leja förment oberoende konsulter, som ska leverera bevisen. Det officiella skälet till dessas insats brukar vara att utreda förekomsten av kränkande särbehandling. Ofta samlar oetiska konsulter under denna täckmantel i stället ihop allehanda opreciserade anklagelser mot anmälaren från kritiserade chefer och deras medlöpare. "Samarbetssvårigheter" är ett vanligt exempel. Den pågående kränkningen döps om till "konflikt" för att ge sken av att den utsatta själv rår för den.
Med få undantag förhåller sig arbetskamrater passiva även när de genomskådar försöken att krossa sin avslöjande, kritiska kollega. De flesta är ju rädda att själva råka lika illa ut. Nästan alltid finns det dessutom på arbetsplatsen sådana som tror sig vinna fördelar genom att bidra till smutskastningen.
Svårare att förstå för de flesta är den likgiltighet som präglar facken när det gäller att våga se och avslöja repressalier och utstötning. Åtskilliga tycker sig också bli direkt motarbetade av sina fackliga representanter. Det samma gäller arbetsmiljöinspektionen, ofta kritiserad för sin tandlösa roll eller förtäckta stöd till repressiva chefer.
Till syvende och sist är det faktiskt politiskt valda representanter som måste ta ansvaret och ryta till inför övergrepp mot anställda, i varje fall inom offentlig verksamhet. Det är sällan det sker och ursäkterna att låta bli formella och ihåliga; "Det är en tjänstemannafråga" är en av de vanligaste. Är det den sortens handlingsförlamade och likgiltiga politiker som vi vill ska styra här?
Jag känner till åtskilliga rutinerade och smarta mobbare bland makthavare i Norrbotten. I kommuner och landsting är det politikerna i egenskap av medborgarnas representanter som måste ställa mobbarna till juridiskt ansvar i stället för att blunda eller lägga locket på. Det handlar om vilja och insikt.
Somliga hävdar att många makthavare vill behålla nuvarande maktmedel mot kritiker och avslöjare, särskilt där makten är hotad av uppstickare. Hittills har heller inget politiskt parti tagit krafttag för att lagstiftningsmässigt och genom stöd och utbildning stävja repressalier och utstötningsprocesser i arbetslivet.
Det är ju vi väljare som inte tillräckligt energiskt ställt sådana krav inför valen. Vi har därför alla vår del i ansvaret.