Att barnläkaren vid Piteå älvdals sjukhus, Hanna Viklund, ser allvarligt på utvecklingen är inte konstigt. Hon kan nämligen de medicinska konsekvenserna på sikt. Slutsatsen blir att det nu är hög tid att agera. Doktor Viklund konstaterar att "alla familjemedlemmar måste delta och vara med och förändra sitt livsmönster."
Att föräldrarna är nyckelpersoner i sammanhanget borde vara självklart. Det handlar om allt från goda matvanor, ransonering av så kallat junk food, skräpmat, till att uppmuntra en rörligare mindre "skärmfixerad" fritid.
Men familjerna står sig slätt om inte också skolan ställer upp. Där når man, som brukar sägas, alla barn och det innebär ett stort ansvar för skolpolitiker, skolledare på alla nivåer och personal att inte bara tala om problemen utan också agera.
Som Anna-Lena Pogulis vid barn- och utbildning säger i PT:s reportage har standarden på skolmåltiderna höjts avsevärt på senare år. Det arbetet måste fortsätta men det förslår inte.
Minst lika viktigt är att idrott och motion ingår som en naturlig, självklar del av skoldagen. Här har åtskilligt redan gjorts men långt ifrån tillräckligt.
Bäst på att leva upp till bestämmelsen om minst 30 minuters rörelse för alla barn och ungdomar varje dag är förskolan tätt följd av årskurs 1-6. Sämre verkar det bli på det som förr kallades högstadiet och ännu större brister finns på gymnasienivån, om man nu inte valt att studera på omvårdnadsprogrammet med lokal inriktning hälsa förstås.
Att skapa en fast struktur med mera tid för idrottsämnet på de högre stadierna är oundgängligt om man vill ta sitt ansvar. Vad säger gymnasiechefen? Vad säger de båda områdescheferna inom grundskolan? Är det inte dags att gå från ord till handling?