"Nolltolerans" mot mobbning?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sådana incidenter är inte särskilt ovanliga, är jag rädd. Kanske inte riktigt så att man väljer att flytta till Stockholm, men ibland så allvarligt att man istället väljer att ta sitt eget liv. Det behöver inte handla om att man är homosexuell.
Det kan lika gärna vara att man har ett konstigt namn, ett talfel, utstickande klädsel med mera. Listan blir lång. Eller som i mitt eget fall: Man är helt enkelt för snäll för att vilja ge mobbaren en smäll när han öppnar sin mun för att spy galla över allt man står för. För det fick jag betala med tolv års utsatthet mer eller mindre varje dag.
Därför att jag var för snäll och väluppfostrad. Hur sjukt är inte det på en skala? Skuggsidan av denna sociala smitthärd vi kallar mobbning är gigantisk. Det råder så kallad "nolltolerans" mot mobbning i våra skolor, men ändå finns det oftast ingen hjälp till de barn som målats upp som ett offer. Lärare kanske kopplas in någon gång, dock utan lindrande effekt över en längre tid. Istället väljer många att finna sig i sin situation.
Det bildas en mur mellan barnen och ungdomarnas sociala liv gentemot lärarnas och de vuxnas. Ingen hjälp finns att nås bortom denna mur, utan istället får man sko sig själv på det man har. Tusentals barn och ungdomar far illa i lilla Sverige. Och politikerna ältar sig i betygssystemet. Skärp er för tusan! De problem vi ser i dagens samhälle är i mångt och mycket grundade på den osäkerhet som tagit ett fast grepp om så mångas liv. Ett barn som aldrig fått känna trygghet och frihet från den sociala hierarki som greppar skolmiljön kommer alltid att bära osäkerhet och rädsla med sig.
Det är ett sjukt perspektiv som inte får plats på den politiska scenen. Samhällsdebatten har lämnat det bakom sig och därmed är det även accepterat. Men vem bryr sig egentligen om betyg när barn dör i vårt skolsystem? För dör gör de. Löser vi problemet i våra skolor och bryter det förkastliga mönster som härskar i dag är vi på god väg att lösa resterande problem här i samhället. Ungdomsfyllan, missbruk, våld, stöld, sexuella trakasserier. Listan blir lång. Personligen ska jag aldrig vila förrän det här problemet är löst. Kommer du att göra detsamma?