Nej till imperiedrömmar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi har en dimension av imperium men det finns en skillnad. Imperier skapades med makt att påtvinga diktat från ett centrum".
Det var säkert en del stormaktspolitiker i parlamentet som med lust sög i sig Barrosos beskrivning. De har länge klagat på att den ekonomiska jätten EU/EG är en politisk dvärg i världen. De före detta kolonialmakternas politiker hoppas få återupprätta ett modernt imperium.
En ledare som Frankrikes president Sarkozy tillhör troligen de nöjda. År 2007 fick han frågan hur han såg på den franska kolonialtiden. Han svarade att Frankrike inte har något att be om ursäkt för i sin historia.
Vad är då ett imperium? Enligt Nationalencyklopedin sägs om imperium: "Stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar över både det egna folket och andra, underkuvade folk".
De svenska facken har fått smaka på EU-elitens makt genom råsopen i det så kallade Vaxholmsmålet. De fattiga fiskarna i Elfenbenskusten och Guinea-Bissau har också fått en råsop av EU-eliten när EU:s effektiva trålare fått rätt att komma och ta deras fisk.
Svenska folket liksom andra folk har inget att vinna på ett sådant imperium. Enligt Barrosos retorik ska andra folk underordna sig EU-imperiet frivilligt till skillnad från tvånget under kolonialtiden.
Men det är inte så länge sedan flera EU-länder tillika NATO-medlemmar använde sig av en rad lögner med ursprung i USA och England för att själva delta i det folkrättsstridiga angreppet på Irak.
Hade USA lyckats få med sig NATO i detta projekt och Sverige varit medlem i NATO då hade svensk militär sannolikt slagits på USA:s sida i kriget.
Särskilt sannolikt är detta om Carl Bildt, moderaterna och major Jan Björklund, folkpartiet hade varit tongivande i en svensk regering. Det är inte konstigt att svenska folket säger nej till ett svenskt NATO-medlemskap.