Moderaterna börjar få kalla fötter
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu börjar moderaterna få kalla fötter, för opinionssiffrorna talar sitt tydliga språk. Svenska folket vill ha en riktig arbetarregering.
Det fordras generationer av kunnande för att regera ett land. Moderaterna och högeralliansen har inte den kunskapen och kommer aldrig att få det, för de blir en parentes i svensk politik som vanligt. Nu sinar det i försvarskassan och då kanske vi slipper vara rädda för militären som med borgerliga regeringar kan vända vapnen även mot demonstrerande arbetare. Alla minns 1930-talet och vad som hände då.
Den moderatledda högeralliansen borde döpas om till nedläggningsspecialisterna och välfärdssabotörerna som förstört transfereringssystemen och annat som behövs i människornas vardag för att livet ska fungera. Moderaterna tror att enbart kapitalister ska leva i Sverige.
Därför är det enbart kapitalisterna, med finansminister Anders Borg i spetsen, som får skattesänkningar.
Moderaterna har lärt sig två nya ord. Det ena är arbetare, det andra är utanförskap som för moderaterna kan betyda en mindre sjukskrivning på 14 dagar.
De handskas vårdslöst med sanningen och statistiken, men svenska folket tror inte längre på misslyckad moderat politik och brutna vallöften. I dagarna kommer bulletiner om att Norrbotniabanan inte ska byggas. Ett tydligt svek mot Norrbotten.
Moderaternas bostadspolitik är också totalt misslyckad. Det kommer att uppstå en brist på 13 000 lägenheter under innevarande mandatperiod, beroende på att de tog bort byggnadssubventionerna och nu väntar marknadshyror i stället.
Det blir kärvare tider för de som är arbetslösa, sjuka och pensionärer som betalar högsta skatten för närvarande. Men frihetens timme slår 2010, då är borgarna arbetslösa. En välgärning. Olyckan är nog inte framme två gånger i rad.