Markfrågor är ingen- ting för Sametinget
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att Sametinget i framtiden skall ha självbestämmanderätt i de frågor som rör det samiska folket är en självklarhet och någonting även jag förespråkar. Men att Sametinget i dag skulle överta markfrågor som rör även icke samer i norra Sverige är så uppåt väggarna sanslöst att det inte är sant. Sametinget i dag är inte rätt plattform för sådana beslut!
En orsak till mitt skarpa avståndstagande i denna fråga är att de partier som i dag leder Sametinget överhuvudtaget inte är intresserade av att tillämpa en demokratisk grundsyn utan bedriver en starkt utpräglad monopolistisk politik där endast ensamrätt åt samebyarna är gott nog.
Man har överhuvudtaget inte det demokratiska tankesätt som behövs för att kunna inbjuda till samverkan och medbestämmande med flera olika parter inblandade. En annan viktig aspekt i mitt avståndstagande är att man i tid och otid från de renägarföreträdda politikerna i Sametinget får höra hur fruktansvärt diskriminerande och fördömande den svenska statsmakten är gentemot det samiska folket, vilket i det här sammanhanget gäller de renägande samerna. Att det största hotet mot ett samiskt självbestämmande i dag är den svenska staten.
Men frågan är om inte Sametinget självt med det styre och den politiska inställning man har i dag är den absolut största fienden gentemot sitt eget folk?
Men den kanske absolut viktigaste aspekten till varför jag anser att Sametinget i dagsläget inte är moget för att handha frågor som berör andra än samerna, är att Sametinget inte på något sätt visat sig kunna handha frågor för sitt eget folk på ett demokratiskt sätt.
Hur tror man då att man med samma tankesätt ska kunna besluta i sådana frågor som berör en hel landsända, där flera olika folkgrupper och intressen ingår? Bara tanken på en sådan ordning gör att hela iden får en bitter smak av storhetsvansinne och ett löjets skimmer över sig.