Markägarna har rätt att bestämma om sin mark
Att det fortfarande finns människor som ifrågasätter ägande och nyttjanderätten för skogsmarken på Storön, är inget annat än att ett försök att utse sig själva till förmyndare av annans egendom, skriver insändarskribenterna. (Arkivbild)
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi som representerar vanliga norrbottningar som är verksamma inom skogsnäringen tar avstånd från de närmast maffialiknande metoder som en liten grupp människor använder för att uppnå egna syften, detta utan att beakta de lagar och regler som gäller för näringen.
Att skogsbruket och markägarna följer lagar och föreskrifter ser vi som en självklarhet, att samråd och hänsyn till övriga intressen har skett vid planeringen av avverkningen på Storön vet vi har skett utöver vad som är normalt.
Att uppmuntra till olagliga avverkningsformer eller via utpressningsliknande metoder försöka tvinga markägarna till eftergifter borde i sig vara straffbart. Att nu debatten återigen blossat upp ser vi som beklagligt, men inte oväntat. Sveaskog som nu är köpare av virket borde ha lärt sig att det aldrig går att komma överens med dessa grupperingar, utan att själva backa helt och hållet. Naturligtvis borde Sveaskog ha insett detta redan ifjol och då agerat lika rakryggat som SCA och fullgjort sitt åtagande mot markägarna utan att en massa extrakostnader och irritation hade behövt uppstå.
Om vi ska kunna ha ett fungerande näringsliv i Norrbotten med en aktiv basnäring som skogsbruk och skogsindustri utgör, är det förödande att låta människor som Tommy Olsson, Mats Hagner, Björn Mildh med flera få sin vilja fram.
I deras intresse och argumentation ryms inte begrepp som "hänsyn till annans egendom" eller "social hänsyn till vanliga människor", utan dessa hävdar sin egen rätt att bestämma vad som är rätt och fel och tycker att andra ska finna sig i det.
Är deras tolkning av social hänsyn att kunna sätta sig över andra människors rätt att bruka sin egendom? Skulle dessa personer finna sig i att utomstående kommer med pekpinnar och talar om hur deras tillgångar skall brukas, vi tror knappast det.
Det är viktigt för framtiden att skogsbruket tar erforderlig hänsyn, men det är också lika viktigt för sysselsättningen och industrin i Norrbotten att markägare kan bruka sin mark och egendom enligt de lagar som gäller. Vi måste gemensamt skapa förutsättningar för ett livskraftigt skogsbruk med framtidstro och investeringsvilja. Därför måste alla ta avstånd från de aktioner som går ut på att begränsa människors rätt till att själva bruka och bestämma om sin egendom inom givna ramar.