Markägarna har fått upprättelse
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det ligger till på detta vis, året var 1980, vi var tre hundförare som skulle gå ut på tilldelat område. Jag gick ut rakt nedanför min bostad, området mitt började där. Jag hann icke längre än cirka tvåhundra meter då min hund fick tag i en älg.
Älgen gick och förflyttade sig undan för undan men till slut när den kom in i ett tätare granområde stannade den upp bakom en gran.Jag avvaktade så att älgen skulle stiga fram.
Där jag står ser jag att två jägare med en hund kommer på mitt stånd. Jag sköt ett skott ovanför älgen i kvistarna för att skrämma bort den, älgen for bara en liten bit. Älgen var mitt emellan mig och de andra jägarna.
De började skjuta på älgen. Älgen kom till slut fram snett från stenen där jag stod så jag fick skjuta det dödande skottet. Jägarna här hade då skjutit fem till sex skott, ett skott hade träffat i nosbenet, resten gick i luften.
Jag ser att en av jägarna här riktar vapnet mot älgen för att skjuta ett fångskott. Älgen rörde lite på huvudet och jag ropade: skjut icke förrän jag får ta bort hunden. Hunden min satt på älgen en meter från gevärspipan när jägaren bränner skottet. Hunden min försvann och for hem. Jag fick en totalt förstörd topphund.
Nu ska du få höra det intressanta. Jag anmälde händelsen till styrelsen för VVO-området. Men hör och häpna, svaret jag fick var att detta var inget att bry sig om, man påstod att jag hade gjort mig skyldig till större brott än dem jag anklagar. Jag hade kommit med älgen över deras område. Jag försökte få ut fastigheten från VVO men länsstyrelsen avslog begäran.
Jag överklagade till länsrätten. Länsrätten såg så allvarligt på händelsen att utträde beviljades. VVO klagade till kammarrätten som upplöste länsrättens dom. Kammarrätten tog min lagfarna jakträtt från min egen fastighet.
Du Jens, du hade några vackra ord i din slutfas, jag hade samma inställning som du när jag gick med i VVO men det har kostat mig trettioåtta år som jag icke har kunnat utnyttja min lagliga rätt till min fastighet.
Men nu genom Kuivakangasmålet har vi markägare fått upprättelse, vi har ensam jakträtt på vår egen fastighet. Nu är det bara att gå ut och jaga.
En varning till alla markägare, skriv aldrig på några anslutningar innan ni vet om det är frivilligt!